Johanna Westberg

Var på ett uteställe igår som var riktigt "posht" (som alla spanjorer skulle göra, stryka framåt med pekfingret under hakan å sätta näsan i vädret) men det var kul för det var avslutningsfesten för de som går ut från min skola, ETSEIB. De hade haft middag och allt men vi anslöt bara till klubben. Kom dit i lagom tid för att det skulle vara i full gång och de spelade riktigt roliga gamla godingar som "I’m a barbie girl", inte visste man att sånt fortfarande var populärt i spanien! =)

Kom fram ungefär tusen spanjorer som vanligt och ville prata med allt som såg blont ut och jag har insett att min vanliga krog-pseudonym Josefin är alldeles för svårt för dem att uttala så jag har fått introducera ett nytt alter-ego: Emma.
Nu är det inte så att jag alltid ljuger för alla utan jag säger såklart mitt riktiga namn när jag träffar folk i skolan, kompisars kompisar etc.
Men när någon uppenbarligen bara vill prata med mig för att jag är blond eller har en blond kompis, och dessutom vill visa sig på styva linan och prata sketen engelska, ja då är det Emma de får prata med.

Det regnar idag och jag antar att det är bra för den här eviga vattenbristen som tydligen pågått i flera år men nu är extremt hotande. Om det inte regnar tillräckligt kommer Barcelona om några månader kanske måsta införa vattenrestriktioner och man får bara ha vatten vissa dagar i veckan!
Kan inte säga "hoppas jag hinner hem till Sverige" för jag ska ju på praktik i Jordanien och där är det officiell vattenbrist sedan länge tillbaka så där får man ändå inte bada badkar och kan ändå inte dricka vattnet i kranen alls.

Har fått veta varför flaggorna varit på halvstång, en före detta politiker, regeringschef, som var väldigt viktig för att skapa demokrati efter Francos Fall

"Regeringschefen mellan 1981 och 1982 Leopoldo Calvo-Sotelo avled 3 maj vid 82 års ålder. Det är första gången sedan Franco som en tidigare spansk regeringschef avlider och regeringen har utlyst tre dagars landssorg"

Nu kände jag mig till slut motiverad att gå tillbaka till "skolan" för spanska. Det är för alla som inte vet ett center för kvinnor för att lära sig olika saker med volontärer som lärare, t.ex. spanska, katalanska, datorer och matlagning.
Vi är inte många under 30…..

Nivån är superlåg eftersom det är så blandat och tidigare slutade jag gå för det gav mig ingenting och jag kände mig stressad över att jag ville lära mej mer och att jag även hade mycket annat i skolan.

Men nu när jag hämtat kraft i ett litet studieuppehåll med klasskompisar, fint väder etc. så gick jag som sagt dit igen. Jag tänkte att nu har de ju hunnit en bit fram i boken också…. men inte då. Några sidor bara.

Vi var 13 kvinnor och ett barn på 3 år fördelade på tre lärare. Det var tre kvinnor med slöja och arabiska kläder som inte förstod nånting, en arabisk kvinna som pratade perfekt spanska men kunde varken läsa eller skriva på något språk. Denna kvinna hade även med sig sitt barn på 3 år som var yngre än hennes barnbarn. Detta berodde på att hon hade varig gift två gånger, men detta var hennes sista man sa hon.
Lärarinnan i min grupp var 78 år och pensionerad spanskalärarinna och hon hade sex barn! Men förklaring sa hon att det berodde helt enkelt på att hon varit gift fyra gånger. (Jaha så då är det normalt?)
Sen var där den skrikande ryskan som nu som tur var inte var i min grupp eftersom hon inte kan annat än skrika. I min grupp var dock tre ryskor, en med genomskinlig gul blus, en med orange-rosa t-shirt med volanger och ett par glasögon med lappen med styrkan kvar på glaset. Den sista ryskan hade TVÅ par glasögon på näsan.
En helt vanlig grupp alltså….

Som det låter är det helt galet men jag gillar det nu när jag inte har någon stress för någonting annat. Snacka om kontrast till stereotypa tekniska universitet med killar i moppemusch så långt ögat kan nå.
Det är kul att få inblick i andras liv också, speciellt kvinnors. Alla har det inte lika lätt här i världen, som hon som aldrig fått gå i skolan. Själv sitter jag och försöker förklara hur det kommer sig att svenska studenter bor hemifrån, att min lillebror inte ens börjat plugga än och bor med sin flickvän och att vi får bidrag och lån från staten. Försök förklara det för en som aldrig har hört talas om något annat än att bo hemma tills man är trettio.
Den skrikande ryskan är här i Barcelona för att hennes barnbarn ska kunna ha råd att gå i skolan hemma i Ryssland.

Idag äter jag min fattig-student-kost med ris, lök och tomatsås utan att tycka synd om mej själv.

Nu är tillslut vardagen återigen ett faktum. En efter en har alla besök varit här och åkt, och igår åkte den sista, Calle. Han har varit här nästan tre veckor, kom ju samtidigt som familjen och har nästan börjat kännas som han faktiskt också bor här. Och sedan har klassen också varit här och Linda har också bott hos mig och nu är det verkligen tomt! Det jobbigaste är när man inte vet när man kommer ses igen, så det är en stor skillnad nu jämfört när jag åkte från Luleå för då kunde alla säga "vi ses snart då vi kommer och hälsar på dig i Barcelona!"
Men nu då?
Det är bara att tänka på hur underbart det varit att ha alla här, helt otroligt hur många som kunde och ville komma och hälsa på!
Johanna (gammal lägenhetskompis första året i Luleå) och hennes pojkvän Niklas
Josse och Maria (mina bästisar från gymnasiet; Josse & jag i England, bodde hos Maria en sommar i Oslo och vi alla på tågluff maj 2005)
Familjen + kusin Lars och lillebrors flickvän Linn
Calle
Klassen = 43 elever och 2 lärare (+ mej och Calle)
Det är 55 personer från Sverige som kommit hit under min vistelse! Försök slå det om ni kan!
Även om klassen inte kom enbart för mig, så är det 10 personer som kommit till mig, så jag kan inte klaga precis!

Även om det är så tråkigt att jag har ont i magen så är det också på ett sätt skönt med vardag igen, och efter denna lilla semester och avbrott från skolan, sol och sightseeing med familj och arkitektkurs så känner jag mej motiverad att ta tag i skolan och "göra nåt vettigt" igen!
Ser även fram emot att göra de sista sevärdheterna och utflykterna som jag vill eftersom jag nu inte har någon/något att "spara" det till.

På söndag kommer Adriana hem igen också så då får jag lite sällskap igen.
Nu är det dags att göra slag i saken och skriva lite skoljobb.

Så har  veckan gått som jag sett fram emot så länge, intensivkursen i arkitekturhistoria och stadsplanering med slutspecialisering på Barcelona. Mina klasskamrater har haft föreläsningar i Luleå och kom nu hit och vi har haft 4 underbart intressanta dagar tillsammans.
Vi har återigen fått äran att ha (utan överdrift i mina ögon) de två absolut bästa och mest inspirerande lärarna och personerna med oss!
Gunilla och Hans som var med oss i Rom, och Gunilla som även hade arkitekturhistoria 1 med oss har guidat oss igenom modernismen, romar-ruiner etc. och jag har fått hjälpa till som tolk vilket var ett hedersuppdrag tycker jag!
Just nu supertrött, får se om jag orkar skriva av mig någon annan gång. Har haft en lugn dag med Calle idag, de andra har passat på med museum och sen fotboll. Vi som inte har lika kort om tid sov ut ordentligt efter en lång och intensiv vecka med tidiga mornar. Sen gick vi ner till stranden och somnade i solen och till sist så hittade vi en liten indisk resturang ett stenkast från mitt hus där vi fick supergod mat och en jättegullig indier som serverade. Ibland har man tur.

Har även hittat en ny favoritblogg som jag kan tipsa alla släktingar om, vår lilla Lisa som är på Island skriver också! Läs hennes blogg på: www.lizzzies.blogg.se

Eftersom solen bestämde sig för att stanna förra veckan så åkte vi äntligen till Castelldefels, där vi läst att det skulle va bra kiteing.
Vi åkte först dit på vinst och förlust och hade ingen aning om ifall det blåste där eller inte. Det visade sig att tåglinjen haft problem så det är nu gratis fram till 10 maj att åka!
25 minuter senare kom vi fram och klev av i en idyllisk liten lugn spansk semesterby och traskade ner mot stranden. Och den uppfyllde alla förhoppningar! Blåste inte en sekundmeter den dagen men det var soligt och vi badade bland barnfamiljer, parasol, sandslott m.m.

Dagen efter åkte vi dit igen eftersom det fortfarande var sol och det blåste lite mer inne i Barcelona. När vi kom fram var det perfekt vind för mig och jag tog upp min nya Cabrinha drake för första gången och kunde starta och försöka köra lite på brädan!
Jag hade lite nackspärra av att bära grejerna två dar i rad så när jag blev lite trött så tänkte jag att Calle skulle få köra lite också (han har ingen bräda så vi båda kör med min)
Sen började det bara blåsa mer och mer och det kom fler och fler kitear så det slutade med att jag inte kunde köra nånting mer för jag skulle ha blåst bort eller krockat med någon av de dryga 60 kitearna.

Vi åkte dit även på lördagen med Erika men ingen vind nu heller men eftersom vi varit uppe tidigare och tidigare varje dag fick vi en hel dag på stranden med massor med sol och bad och grundade en rejäl bränna á la apoteksreklamen.

   Jag

 Calle