Johanna Westberg

Akte pa utflykt i helgen och maste tyvarr borja med att saga att jag ar sa sjukt brand! Det ar nog andra gradens brannskada, jag har blasor i ansiktet! Det har jag aldrig nagonsin forr haft, varken pa kroppen eller i ansiktet. Visst, man ar ju kansligare dar och jag har anvant en kram mot finnar som man tydligen ska bli kanslig av men inte markt nagot forut… Men varfor da?
Jo, for att vi akte pa utflykt med en helt knapp guide som var neger, och jag ar inte rasist men han klarar ju saklart sol battre, och tankte inte pa nanting forutom sina egna pengar och ville garna ha mer av oss. Sa han satter oss i en kanot istallet, utan tak och utan att vi hinner satta pa solskydd och nar vi val ar i kanoten, tre personer + de tva som redan satt dar och en massa kokkosnotter. Inga flytvastar saklart och hade vi rort oss hade vi trillat i sa solskyddet lag sa fint i vaskan pa ryggen. Inte sa han hur lange det skulle ta heller sa det visade sig bli ca 1,5 h precis mellan 12-13 ute pa en flod pa ekvatorn. Ar nagon forvanad?
Jag ar dock forvanad och sjukt deppig for blasorna. Fargen ar "vanlig" rod, men blasor… ja vad gor man…. precis nar min hy blivit i princip helt bra mot alla odds!

Och vad ska man saga om helgen… ja, vi akte norrut och ville framst titta pa "manglares" som heter mangroove-trask pa svenska tror jag. Sanna jattetrad med rotter i vattnet. Valdigt speciella och livsviktiga for manga sma varelser sasom krabbor. Sag riktigt fina rod-bla krabbor!
Dessa manglares ar utrotningshotade eftersom folket saljer ivag dem till rakodlingsforetag. Forsta gangen jag fick nys om detta var nar min kare van Ingo forbjod mig ata tigerrakor. Det ar ett stort problem har, liksom utsaljningen av djungel till oljeforetag.
Och nog sag vi manglares, aven om inte det blev riktigt som vi tankt kanske… Men vi akte buss, batar, gick bland sma skitiga, fattiga sma byar, besokte hans museum som verkilgen var varldens minsta och skitigaste och tveksamt om en enda av prylarna var akta. Han ville bara ga runt med sin filofax, ringa bussbolaget vi akt med for att krava tillbaka sin vaxel som han hade glomt! (helt otroligt att sant faktiskt funkar i sydamerika!) for att det var ju "tva dagars mat!".
Dock sa ville han dag tva ha ytterligare 10 dollar var fran oss och nar vi sa nej sa han att han skulle ringa nunnan som hjalpt oss ordna detta, att han bara hade 15 dollar, att vi inte kunde ta oss hem bla bla bla. Och vi satt dar och hade ju extra pengar och tankte bara att hem tar vi oss alltid. Sa han andrade sig och sa att 50 dollar var per dag. Haha, sicken skojjare. Det hade inte ens kostat halften om vi akt sjalva men man far ju forvanta sig att betala for guiden och hade inte varit latt att styra upp resan sjalv anda men sa har i efterhand skulle jag val inte rekomendera nagon annan att aka med honom och min familj har hade varit riktigt oroliga och onskade att jag akt med dem istallet. Men de har inte direkt erbjudit sig. Men men, latt att vara efterklok. Det gick ju bra och han var inte farlig eller forsokte nagot sadant, utan bara javligt sugen pa vara pengar och ointresserad av att vara guide och intresserad av att visa tidningsurklipp han hade pa sig och sitt museum och prata med folk och beratta vad han hette och att han varit chef i quito.
Dock fick vi se en hel del, ett jattemodernt (relativt men faktiskt valdigt modernt) sjukhus, kul att se speciellt eftersom vi har en vardcentral har i fundacion amiga som jag besokt och natalie jobbat pa.
Valkampanjsfester, fiskeribyar och framforallt har vi sett det "riktiga" fattiga, skitiga esmeraldas.
Synd bara att jag kanner mig som en orch i ansiktet.
Nu sags det inte vara sa farligt men jag kanner mig som en spetalsk. Ungefar som de tva vi sag pa bussen igar som var fullkomligt tackta av vartor over hela kroppen. Tur de inte tog i oss.
Ska faktiskt bli otroligt skont att komma harifran nu, aven om jag vant mig. Men att fa kanna sig riktigt ren. Det har jag inte gjort pa en manad nu, och man vanjer sig men borjar langta till lite mer vastvarld. Har sett bilder fran Calle och Linus boende i karibien och bilder fran stranden, det ser ut som ett paradis!

Och nu narmast vantar ju minisemester i forst Guayaquil med Natalie innan vi aker till Galapagos! Nu ar vi sa nara, har betalat nastan allt och vantar bara pa fler papper och att tiden ska ga sa vi inser att vi verkligen ar dar.

Jag lever. Tydligen varit en flygkrasch i quito, faktiskt formodligen ratt nara det omrade dar jag bodde men har har jag inte hort nagra nyheter om det sa jag fick hora det fran Sverige. "fantastiskt".

Har har malariasasongen dragit igang och jag ar glad att jag ater mina piller. Forst var det snack om att man inte behovde eftersom malarian ar "lindrig" (icke-dodlig) men jag tar iallafall sa hoppas hoppas, peppar peppar, att man slipper.
Korde forbi en stor lastbil igar som sprutade ut nagot illaluktande som tydligen var mygg-dodar-gift for att undvika malaria sa gott det gar. Ingen har ju direkt rad att bli sjuk, och att ta piller i forebyggande existerar inte ens.

Mer dagis idag och har verkligen tusen tankar och framforallt hur likt det faktiskt ar. Att de jobbar efter samma forutsattningar, nastan. Vi har 16 barn i smabarnsgruppen 6 man-2 ar pa en froken. hon har fast tjanst och ofta hjalper hennes dotter till, annars hjalper vi andra till sa gott vi kan.
i 2-arsgruppen ar det ca 15 barn pa en fast froken. Hon har sin bebis i smabarnsgruppen sa hon maste ga ivag och amma ibland sa da hjalper vi till inne hos henne.
Inne hos "oss" i 3-4 arsgruppen har vi ca 25 barn pa ingen fast froken men pa 2 tills vidare och mig. Och ibland folk som hjalper till en vecka, ofta skolungdomar som har lov just nu.
Alla avdelningar ar ca 12 kvadratmeter stora.

Sa det ar framforallt plats som behovs och mer fast folk. Annars fungerar verksamheten faktiskt helt ok, men det gar helt enkelt inte att ha ens 3-arsgruppen inne och "jobba" pa formiddagen efter att de bara vantat mellan 8-10 och sitta ca 15 barn dar inne. Det ar fullt os medvetslos varje dag. Men de framhardar anda de stackars froknarna. Hon tillfalliga har inte mycket att saga till om och det ar nunnorna som bestammer men de kommer bara in i barngruppen, sager vad vi gor fel, ger barnen lite karlek och gar igen. Det ar faktiskt inte samma som att jobba dar hela tiden.
Idag sa jag med klar och tydlig stamma att "ingen ater sitt morgonmellis forran vi stadat upp ALLT har!" Da holl andra froken med och barnen stadade faktiskt! Kandes som en framgang. Man maste sta pa sig, sta pa sig, sta pa sig mot deras spring i benen, tjut om att fa leka med sina medtagna pistoler och osamjorna kring ca halftens medtagna diverse fika.

Idag var jag ute i uterummet och jobbade med 4-arsgruppen for vi skulle skriva ett brev och gora nagra teckningar till Prosit i Sverige ("min" dagisavdelning, dar jag vikat mest och dar mamma jobbar)
Andra froken hade jattebra idé sa vi har gjort en superfin stor plansch med barnens hander, hjartan och brev till de svenska barnen for att skaffa kompisar i mitt land. Ska bara se till att skicka hem den ordentligt!

Sitter nu aterigen och bara njuter (trots att jag svettas kopiost) av att ha klarat av en vecka till, ha betalat flygbiljetten till galapagos, ha helg och ha fatt spela lite fotboll med barnen pa loretto efter engelskan.

Dar gor de verkligen framsteg! De pratade ingenting alls i borjan men nu forsoker verkligen alla! Och det gar bra ocksa och de ar flitiga att kopiera och skriva av, och anvander sig av sina gamla anteckningar for att komma ihag. Har lagt upp det sa att vi alltid repeterar och gar vidare med nagot som kan byggas pa. T.ex. forst gjorde vi farger, sen frukt och sen pratade vi om vilken farg frukt ar. Forra gangen gick vi igenom kroppsdelar och idag klader och avslutade med att fraga och trana pa att saga vad man har pa sig pa benen, huvudet etc.
En kille kunde knappt lasa och skriva nar han borjade men har varit extremt ambitios och skriver nu perfekt! och laser av tavlan helt sjalv ocksa! Helt otroligt faktiskt. och det ar verkligen uppskattat bade av barnen som kommer med anteckningsblock och penna utan att man nagonsin behover tjata och som vill skriva av, och av nunnorna som jobbar dar.

I helgen ska vi aka norrut och titta pa "mangrooves" (pa engelska) som ar typ trask med trad nere i vattnet som ar valdigt speciella och utrotningshotade p.g.a. rak-industrin. Ska bli kul hoppas jag, skont komma bort lite och fa lite "aventyr" aven om vi snart ska pa ett annu storre! =)
Sen vantar bara en vecka till har med avslutning pa engelskan, jobba sista veckan, gora allt "sista" t.ex. passa pa med extremt billig pedikyr och manikyr (igen) och tvatta samt fira vaffeldagen!

Nu har jag jobbat nagra dagar och har verkligen borjat komma in i verksamheten… kanns kul att se att det ar sa mycket som ar lika trots allt: barnen leker affar med "kom och kop", de bakar sandkakor till mig, det ska matas, handerna ska tvattas innan maten etc.
Froknarna ar verkligen duktiga, speciellt hon som ar den strangaste och ar chef och ansvarig. Massor med vettiga idéer men det saknas en del, framst plats och pengar.
Idag jobbade jag i smabarnsavdelningen med 6 man – 2 ar. Alla med bloja och inget skotbord. Dar sparar man inga ryggar inte. Jag fragade rakt ut och hon bara skakade pa huvudet och sa ungefar "ja det hade ju varit bra".
Och soptunna med lock hade de haft men den bara forstor de ungdomar som tar sig in pa kvallarna…

Allt rullar pa har och jag trivs verkligen, kanns trakigt att det bara ar en vecka kvar nu! Synd att det gick bort tva veckor med stangningen men inget att gora at och det var larorikt att fa komma till Loretto ocksa och de gor verkligen framsteg i engelskan dar! Vi fortsatter att ga dit varannan dag och ha lektion.

Borjar dock se framat nu och ska aka in och betala galapagosflyget nu i eftermiddag om det ar oppet.
Har hittat ett nytt internetcafé ocksa med skype och ett bageri intill sa har sitter jag med lite varma croissanter och dricka och bara njuter!

eller ar det bara en myt?
Den fragan fick jag av min vardmoster tillika granne igar. Man borjar ju undra hur det star till med utbildningen har. Och det ar anda en person som ar intressant att prata med, som garna pratar om hur outbidlat Ecuador ar, pratar om skatt och presidentval och som ar intresserad! Det ar ovanligt har men min familj ar det och aven denna grannfamilj och det ar kul. De har fragat om pengarna flera ganger nar det igar slog mig att jag ju tagit med mynt for att visa. Det gjorde succe´!
Dock kan de inte rakna om valutor, forsta prisskillnader etc.
Fragade mig aven i vilken alder barnen i sverige pratar svenska (eftersom det ar sa svart). De trodde inte pa att vi lar oss det lika latt som de lar sig spanska.

Jag ar tillbaka pa "mitt" dagis efter en trevlig helg med utgang, strand, strand och strand.
Blev otrolgit glad att se att froken som jag jobbade med tidigare var fortsatt tillsvidareanstalld och att hon som varit chef och skulle byta jobb ocksa var kvar!
Jag har fatt mycket mer ansvar, de ber mig rakna barnen och ga till koket och rapportera infor lunchen, fragar om jag planerat nan lek, idag inforde och holl jag i morgonsamling (haller pa att lara mig padre nuestro – fader var som vi laser varje dag) och jag fick barn efter barn att somna idag med mitt sjungande av "du gamla du fria" och "vargen ylar" (den som kan fixa mig texten pa vargen ylar ar jag evigt tacksam! den bor finnas, jag har sjalv boken Ronja pa spanska)

Har upptackt en mer eller mindre halsokatastrof pa lekplatsen – soptunnan.
Alla vet hur faglar, katter, vind m.m. kan rora runt en soptunna. Och alla vet hur en overfull soptunna ser ut. Tank er da ett bensinfat overfullt av pasar, att man inte far spola ner papper i toaletterna vilket gor att bajspapperen ar i soporna, matrester, blojor….. pa dagisgarden! Jag plockar varje dag och barnen hjalper mig och igar hogg aven en annan froken in utan att jag fragade och tyckte ocksa det var ackligt. Nunnan holl med och jag hoppas vi kan fa ordnign pa nagon soptunna. For glas och bajs ar inget man ska leka i, speciellt inte nar inte ens alla har skor.

Jag blir dock aldrig klar over penga-prioriteringarna har. De betalar en YNKA summa for dagis, 5 dollar om bada foraldrarna jobbar, annars 1-2 dollar. Dock kommer barnen varje dag med mellis med sig for ca 1 dollar. Jag vet vad det kostar eftersom jag sjalv aldrig far ata mig matt och inte far varma min mat hemma forran sju-halv atta och koper alldeles for mycket kex och bananchips.

Sa dagis kostar (inte for alla saklart, alla har inte eget) mellan 1-5 dollar i manaden for sjalva dagis, och sa lagger de kanske 20 dollar pa medskickat fika.
Och vi har mellis bade pa morgonen och kvallen. Colada (motsvarar valling) och frukt.
Forstar inte att de tillater annat fika, av likhetsskal eller vad man kallar det.

Men jag fragar, fragar och fragar och kommer in i det mer och mer och fick en gullig komplimang idag av en av nunnorna: "Johanna! Du ar valdigt praktisk!" =)

Naval, har suttit tillrackligt vid datorn idag och svarat pa massor med underbara, langa mejl fran slakten!
Ska ga hem och umgas med min familj har som jag verkligen trivs med, men som fatt mig och inse hur mycket jag alskar och langtar efter min egen! (och da raknas som har: kusiner, kusinbarn, farbrodrar, morbrodrar, kusiners morbrodrar etc.)

Sa har veckan gatt med spanskaundervisningen och det ar skont med helg. Ska dock jobba imorgon pa en kvinnodag pa centret dit det kommer att komma 3 gynekologer och utfora undersokningar valdigt billigt (1 dollar)
Natalie ska jobba eftersom hon ar sjukskoterska men jag ska fa hjalpa till och stada, fylla i papper, halla sallskap och sa. Det ska bli kul faktiskt, gor mig inget att jobba pa en lordag, dessutom bara till lunch om det inte visar sig bli kaos eller jattekul. Da kan vi kvittera ut sista dagen istallet och aka i lugn och ro ner till Guayaquil och darifran till Galapagos som nu ar bekraftat! (peppar peppar, det ar ju anda fredag den 13)

Stadade upp pa dagiset idag infor nasta vecka och det uppskattades av nunnan som ar mest ansvarig. Svart fa nagon ordning pa vem som gor vad har och ingen har tid med nanting men jag hade borjat att dra ut grejer ur skapet for att se vad som finns att jobba med och kande att jag maste ju fullfolja det, sa de inte kommer till en okenstorm pa mandag.

Igar blev hela familjen utelasta, verkar forfolja mig med spanska och utlast. Jag skulle kila upp och duscha och far inte upp dorren. Forst kommer lillbrorsan Juani och provar, men funkar inte med varken min nyckel eller hans. Sen storasyster Denise och ingen framgang. Till slut kommer pappan och konstaterar att det ar nat vajsing med sakerhetslaset inifran. Jattebra kvall ocksa, en neger (ursakta uttrycket men de sager sa har och de ar helt overtygade om att det beror pa hudfargen ocksa) hade just tjuvat en grisfot och sprungit ivag sa stamningen var sadar lagom latino-vansinnig…
Till slut kom Juan pa att nar han var liten rymdes han genom gallret som sitter for fonstren sa vi fick in grannens lillpojke som med instruktioner lyckades oppna sakerhetslaset.

Och pa tal om latino-vansinne fick jag mitt andra utbrott á la sydamerika (forsta var nar de gatt in och anvant smink pa mitt rum nar jag inte var hemma) och det var idag nar helt plotsligt pa engelskan en kille sager att "dar ligger en av kattungarna och sover, han ligger i ladan". Da har de stangt in en av de sma sota, svarta kattungarna i en av ladorna i katedern! Helt stangt! Och idag ar det fredag. Nog for att han kanske kunde andas men vem skulle slappt ut honom under helgen nar de laser i skolan om inte barnen kommit ihag att saga det. Da hojde jag rosten rejalt och spanskan holl forvanansvart bra (ar det som mammor som kan lyfta bilar om sitt barn ligger under?) och de fick sig en utskallning som hette duga om vad som kunde hant om han var instangd for lange, inte kunde andas, ingen kom ihag att oppna och att det ar faktiskt ett DJUR!

Sen har jag funderat ocksa mer pa det har med mitt daliga samvete och att har ar ju alla smutsiga, inklusive jag. Men hur vanligt ar det med barn med sex fingrar eller sex tar? Jag har aldrig sett sadant forut, det maste ske ratt manga sma operationer anda i Sverige…
Det ar sant jag dromt mardrommar om att jag tagit av mig fotbollsskorna och haft en dubbelta….

Trevlig helg!