Johanna Westberg

Hade sista dagen pa jobbet idag, och det kanns som tiden gatt sa fort! Dock gick ju tva veckor bort till stangningen men jag jobbade ju anda sa dessa drygt fyra veckor har sprungit forbi, samtidigt som det kanns som jag varit har i en evighet.
Men man staller ju alltid in sig och det kanns nu riktigt skont och roligt att aka vidare till forst Guayaquil som ar Ecuadors storsta stad (ja faktiskt storre an huvudstaden Quito) och sedan pa sondag till galapagos! =)

Bade skont och trakigt kandes det idag pa jobbet, speciellt eftersom jag antligen fick prata ut med den nunnan som ar ansvarig. Det visade sig att hon visst har koll och inte bara kommer in och styr och staller, att hon jobbat manga ar pa "riktiga" dagis i Europa, att hon tjatat och tjatat och bestallt en massa grejer hit men ingenting hander. Och de far inga pengar nagonstans ifran, allt gar till andra delar av organisationen eller gar upp i rok. Tyvarr.
Det enda som drar in pengar ar kvinnorna som syr skoldressar och andra klader.

De tackade mig verkligen for min tid personalen nar jag sa att det var min sista dag och det kandes saklart skont att veta att man gjort nagon nytta. Onskar dock att jag skulle vara har mer tid, men det gar ju inte med allt och jag ar som sagt glad att aka vidare ocksa. Det ar dock svart att utratta nagot pa 5 veckor speciellt nar man tappar dagar p.g.a karneval, vagproblem, magsjukor m.m.
Trots det kanns det skont att till slut inse och kunna halla med dem i Sverige om det, eftersom jag hittills tyckt att man anda inte far nagon introduktion, att nunnorna inte verkar vilja ha hjalp, allt ar sa sjukt oorganiserat m.m. Men det skulle behovas mer tid om man ska gora nagon nytta. Och dessutom for att hinna komma in i barngruppen och vinna deras respekt och fortroende.

Men nu ar det som det ar och jag glader mig att aka vidare och det ar kul att det ar med Nathalie och till galapagos sa jag inte behover kanna det sa trist att lamna detta. Nu ska jag ga och lyxa till det med manikyr och pedikyr for att fira lite att jag numera har jobbat klart och ska bara ha semester!

Igar hade vi flyt, jag och Nathalie. Satt och skulle kolla mejl om galapagos for tusende gangen och hade fatt fler fragor och krangel da jag fick en snilleblixt och chansade pa att han hade msn messenger och testade med mejlen. Och online var resebolagssnubben och vi kunde fixa all information. Hann precis till banken typ 3 min i fem och betalade in resten. Jag var tvungen att fixa mitt internationella studentkort och fick aven det gjort!
Kopte lite pyssel for att gora armband och diplom till barnen pa engelskakursen eftersom vi har sista lektionen idag. Sprang over en bok jag velat kopa lange: cien años de soledad = 100 ar av ensamhet av Gabriel García Marquez.
Kopte aven bussbiljetterna till Guayaquil pa torsdagkvall sa nu ar allt klappat och klart!

Nastan… for jag fick precis veta att jag maste installa mig med mitt ISIC-kort personligen for att fa min studentrabatt sa jag som just bestamt mig for att hanga pa kompisarna till atacames for lite shopping och umgange far vanligt aka in till centrum igen…. suck.

Nu engelskalektion for sista gangen! Sjukt att tiden gatt sa fort, kanns nastan trakigt att lamna om det inte vore for allt roligt som vantar!

Kanner att jag maste fortsatta fran gardagen sa ingen blir orolig, jag ser helt ok ut nu igen. Jag har lite hart, kliande skinn i ansiktet men det ser ut att laka. Fargen ar ingen fara alls, lite rodbrun som efter en hard dag pa stranden. Blasan har torkat ihop och jag smorjer smorjer och smorjer.
Kandes dock inte sa kul igar att komma hem till familjen som utbrister "ah! det ar varre! varfor har du inte akt till sjukhuset?!"
Men men…. Och aven saknades kanske anledningen till att vi akte med just denna "guide" pa denna "tur" och inte med min familj eller nagot vettigt foretag och anledningen var att en av nunnorna rekomenderade honom for oss och tog med natalie till hans hus for att diskutera forslag och kom sen till mig och sa allt inkluderat och att han var agare till museum etc.

Slutsats: Lita inte pa nunnor. Tro det eller ej.
Det ar en av lardomarna har faktiskt, eller insikterna har. Nunnorna ar faktiskt inte alls som jag forestallde mig nunnor. For det forsta tacker de inte haret mer an med en duk, men det sticker alltid fram. De gar i slappa t-shirtar och kjolar som bara tacker knana. Jag bor visserligen inte med dem men det gor ju Nathalie sa jag har lite insikt anda och de ar inte sa strikta som man kan tro, och inte heller sa vanliga. De ar inte dumma heller men man tror ju att de alltid ska vilja ens basta etc. men de glommer ocksa bort saker, glommer fraga hur man mar etc.

Och det ar lite jobbigt med hon som ar ansvarig for dagiset som bara accepterar mer och mer barn, trots att de som jobbar dar sager att det ar fullt. Det ar fullstandigt kaos.
Framforallt att fa ordning pa tiden da det ar "lek". Barnen kan namligen inte leka! De bara sliter och drar i varandra, i alla saker, skriker nar de inte far som de vill etc.
Har konsulterat min kara mor och det ar ju langsiktighet som galler. Vi ar ratt overrens jag och Helene som jobbar hos oss medan hennes center ar stangt att man kan inte radda varlden har och aven sofia som just kommit har kommit snabbt in i det. Och vi vet att vi kommer fran skandinavien och att det ar en helt annan varld, men nar man ser andra dagis och barnhem har som fungerar….
Skulle behovas nagot natverk for de som jobbar, att utbyta erfarenheter bade for nunnorna med andra nunnor (manga center ar ju drivna av nunnor) och dagisfroknarna.
Och foraldramoten, det finns de som vill veta mer om hur man ska handskas med barn.

Pa tal om det sa har nathalie numera bytt klinik och ar antligen pa en forlossningsklinik vilket ar vad hon vill specialisera sig som (hon ar sjukskoterska och har sitt ars erfarenhet och ska lasa vidare sa smaningom) men enligt uppgift ar kvinnorna knappt glada har nar de far barn. Det ar en helt annan sak an hemma. Visst att man ar trott efter en forlossning och jag har ju aldrig sjalv fatt barn, men skulle man gora annat an vilja titta pa och halla i sin nya bebis??

Naval, nunnornas brister till trots sa fick jag idag svar pa min fundering varfor de slutar sa abrupt i fader var pa spanska: det beror tydligen pa att det ar katolskt och att vi har formodligen en annan som protestanter. De visste dock inte. Skrammande outbildade pa andra religioner inom till och med kristendomen, de har ju vigt sina liv at det menar jag.