En klokare dag

Vissa dagar lär man sig mer än andra. Idag har verkligen varit en sån dag.

Jag har till exempel lärt mig att helikopterplattan på NUS räknas som flygplats och att landstinget har en egen flygplatschef.

Att min nya jobbarkompis/praktikant som sitter brevid mig kommer från Urumqi. Jag visste inte ens att det var ett land, vilket det officiellt inte är heller utan en provins i Kina. Hen är dock uppväxt i Uzbekistan, vilket jag inte hellre visste något om. Men så fantastiskt det är när man väl börjar fråga och någon får berätta. Vi tog oss all tid i världen. Läste artiklar, tittade på googlemaps, wikipedia och googlade. Det gör mig ingenting att middagen blev klockan halv åtta. Nu vet jag att Uzbekistan har en jävla dårpippi till blodtörstig diktator (”president”, med typ världsrekord i anmälningar från amnesty), att denne moderna tyrann har en dotter som är en brutal diva som äger ett klädmärke som blev portat från NY fashion week och som håvat in 22 miljarder från Telia för en 3G-licens. Samt att det var en riktig massaker där år 2005 då jag levde loppan som student och hade sju år kvar tills jag skulle få reda på något om landet överhuvudtaget. Jag skäms, men jag visste inte bättre. Det är så det är, det pågår en värld med miljardtals liv jag inte vet något om.

Jag lunchade med en från twitter och det var också ett samtal jag tar med mig. Tankar om livet, sociala media, jobb och annat. Engagemang. Att sociala media kan inte ersätta det fysiska mötet. Men de kan komplettera varandra, vilket vår lunch var ett bevis på.

Den röda tråden är ingenting annat än samtalen. ”Kommunikation” känns uttjatat, det har hamnat på facebook. Samtalen, de fysiska mötena, att våga fråga, att berätta, att lyssna. Det kan också vara över internet, där race-colour-sex-creed inte omfamnar försöken till förstå varandra rakt och ärligt. Jag tar med mig den här dagen och går och lägger mig lite, lite klokare. Och gläder mig åt att vissa dagar är sådana helt enkelt.