Här skulle jag kunna sitta för evigt. Med en kaffe, en bok och ljudet av tystnad ibland avbrutet av enstaka skotrar och skidåkares stavtag och småprat nere på ån.
Tänker på en bok av Paulo cohelo, om en dam som ägnar resten av sitt liv åt att sitta på sin trapp och titta på bergen.
Jag förstår henne.
Om en stund ska jag testa skidorna och armen inför fjälläventyr imorgon. Om en liten stund…
Johanna Westberg 