I helgen, eller igår, var en kollega med i weekend-bilagan till VKs ”sno stilen”
Jättekul och välförtjänt, hon har verkligen asskön stil. Men varför sno den? Kan inte alla ha sin egen?
Dock är väl ”inspiration” ett ganska uttjatat ord… och olika tidningar har olika. Finns ”Umeås bäst klädda” i city-tidningen, och andra på andra håll. I get the point, och är man inte intresserad behöver man ju inte läsa heller.
Det som är kul med att bo i Umeå är att folk faktiskt har egna stilar, och det är inte så classy utan mer alternativt och man behöver definitivt inte mycket pengar för att klassas som välklädd. Om man nu vill det.
Önskar verkligen att alla hade mod, möjlighet och råd att klä sig i det de ville och att ingen skulle tycka något om det.
Men det finns så många oskrivna lagar och regler, läste en krönika av Anna (som driver avanna.se) och hon menar på ganska samma sak. Var din egen stilikon!
Och lite ointresserad av mode måste kan det väl erkännas att jag är, men det är såklart kul att klä på sig fina kläder. Sen om de varit dyra eller på loppis, ärvda eller matchar enligt nån Style by….. skiter jag fullständigt i. Det är ju nånting med den där kicken man får av ett fynd. Men det är ju likagärna i mormors boa. Dock så har ju det blivit ett mode i sig.
Well, är man inte intresserad kanske man inte borde tycka så mycket. Så jag ska leta fram nåt gammalt plagg och se vad jag tycker är fint till, nånstans på jorden finns säkert nån som håller med och då är jag ju just där bäst klädd.
Nu är det elva månader sen jag shoppade senast, och vet ni vad som hänt?
NADA!
Kanske därför jag trivs i spanien. Där är det lite mer färg åtminstone. Bild från pridefestivalen i Madrid i somras
Johanna Westberg 