Tre nätter på hotell…. Min rumskompis har sin pojkvän på besök så jag fick en mini-semester. Stoppade bara ner ett rent ombyte kläder och mina barcelona-böcker och blev visad till hotellet i fredagskvällst. Det var minst sagt minimalistiskt, men fräscht. Gav mig ut för att hitta nåt att äta och insåg att man känner sig ganska ensam just på helgkvällar då alla andra verkar ha något jättekul att göra. Men jag hittade en wok-take away och en bagare och en mini-super-market som sålde billigt vin och köpte med mig hem, lyckades med allting på spanska! Glömde dock bort att köpa vinöppnare och det tillhandahöll inte el hostel spartansk.
Morgonen därpå gick jag ut och letade frukost och vinöppnare och hittade ett Carrefour (läs franskt ICA Maxi) på ramblas! Skönt att veta att det finns tillgång till större ketchupflaskor än 3 dl glasflaskor om jag skulle vilja. Var på desperat jakt efter papper att rita på, kreativiteten lagras och får inget utlopp än så länge. Stod och tittade på alla konstnärer på ramblan så länge tills jag på en sidogata hittade en bokhandlare. Sällan har någon blivit så glad som jag för ett tydligt och klart: "Como estas?" och jag svarade som sjuhundraåttio gånger på högstadiet "Muy bien, gracias, y tu?". Jag köpte kuvert och även en bok för att nu tusan ska det bli ordning på spanskan. Jag köpte grottbjörnens folk som tillhör min gamla favoritserie med Ayla. Kontrollerade att den inte var på det helt obegripliga språket katalanska och bokhandlaren intygade att den var på kastillianska. Det var ingen barnlek ändå och jag hade lämnat mitt lexikon hemma i rummet så jag har kämpat hela helgen med att läsa de tre första sidorna. Det hade nog varit lika enkelt att försöka ordagrant minnas den svenska versionen av boken som jag läste för tio år sedan….
Men skam den som ger sej! Dagen innan hade jag bara kikat in på barerna och istället köpt take-away men nu gick jag in och satte mig vid en bardisk och beställde mat och en öl! En liten tabbe dock när jag beställde tortilla española (spansk omelett) för att se vad det var, och dessutom patatas fritas (pommes frites) för säkerhets skull eftersom det var det enda på menyn jag visste vad det var. Det visade sig att spansk omelett är en omelett med potatis i, på detta stället närmare bestämt med pommes frites i! Lite tårta på tårta kan man säga men jag hade en trevlig stund iallafall.
På söndag öste regnet ner och jag kryssade mellan de få öppna caféer som fanns. Tacka vet jag starbucks som är det enda multinationella jag har tillåtit mig sedan jag kom hit. Allting var stängt och jag ägnade en stund åt att läsa dagstidningen och förstod lite av sportbilagan. Blev sugen på att gå på FCB mot Osasuna på kvällen men det kändes tråkigt att gå själv och dessutom i spöregn. Jag spenderade några timmar på hotellet med att i princip försöka meditera bort tiden. Vad gör man när man har fyra vita väggar, en säng, ingen TV, ingen dator, läst ut boken, inte förstår den nya boken, inget batteri i mobilen, inget papper, inga pennor. skrivit vykort till halva släkten, ritat med bläckpenna på alla kuverten…?? Tillslut infann sig ett lugn som måste vara vad man har i kloster eller fängelser för att stå ut. Tiden flöt på och jag gav mig ut en sväng till för att se om de visade matchen någonstans. Jag hittade en liten bar som var otroligt rökig och jag var helt outstanding av min generation, bakgrund, hudfärg, hårfärg, kön, kultur etc. Fick bara beställa på katalanska eller spanska så det blev vatten, bröd och pasta =) Det var otroligt blandad skara som såg matchen, allt från en rökande 40-årig mamma med barn med hål i öronen i barnvagn, en gubbe skelögdare än allt annat, några 15-åriga rökande fulla ungdomar, hundra rökande gubbar och tre galna gummor. En gumma var finklädd med hatt och röd volangklänning med svarta prickar. Hon kom fram till mig och jag tror hon ville att jag skulle sjunga så hon skulle dansa och snurra på kjolen. Jag kände mig inte riktigt bekväm med det och kom undan med ett "No entiendo" (jag förstår inte). Då gick hon till baren och plockade fram det hon hade haft med sig. En guld och rosa plast klock-lampa! Anskrämlig!! Hon var dock mycket stolt och monterade upp den rosa platskärmen på klock-lampfoten (det går inte ens beskriva hur den såg ut) och alla beundrade den. Sedan kom målet…. FCB gjorde 1-0 när det var kanske en kvart kvar att spela och hela baren tjöt, tjoade, hoppade, dansade, rökte, gjorde gimme-five. Gumman bestämde sig för att sjunga själv och satte igång ett sång och dansnummer.
Till slut var matchen över och baren tömdes på folk, gumman packade ner sin klock-lampa och gick till ett av borden för att visa den för nån som eventuellt inte hade sett den och jag gick hemåt.
Nu är jag åter hemma i rummet och trivs förträffligt med att sitta och läsa bloggar, göra te och äta frukt. Läser bodil malmstens blogg om hennes liv i frankrike och vill påstå att jag också har det ganska bra här. Jag ser nästan ut över atlanten jag med. Från takterassen gör man faktiskt det om det är bra väder!
Trivs mer och mer här, det enda jag saknar är lite sällskap eller nånting att göra! Både och kommer nog så småningom så jag oroar mig inte.
Frukost på café med Macke sist vi var här.
Johanna Westberg 