Johanna Westberg

Så har de varit här och åkt igen… Varför går tiden så fort när man har roligt?
Jag har längtat och väntat och velat visa en massa men sen vips så har man inte hunnit.
Men vi hann med mycket iallafall, de anlände på söndagen och jag mötte upp och vi följdes åt till lägenheten som låg på 5e våningen och som dessutom visade sig vara spansk "5e" våning, dvs. man börjar med entréplan och bottenvåning så det var i själva verket på åttonde…. utan hiss..
Men det var en fräsch och fin lägenhet som fanns på riktigt, var lika billig som förväntat etc. så man kan inte vara annat än nöjd!
Vi gick de ca 10 minutrarna över rambla del raval hem till mig och mötte upp Calle på vägen.
Jag hade dagen innan städat och lagat mat i flera timmar så jag kunde bjuda på linssoppa och pannkakor till hela bunten.
Sedan funderade vi på att gå ut på stan en sväng men alla var så trötta så till slut kom någon med förslaget:
"Men ska vi seriöst ta en siesta?" och sagt och gjort, vi spred ut oss alla 7 över lägenheten och sussade en stund!

De som kunde sova vill säga…. min granne spelade som vanligt hög arabisk musik som låter mest som en minaret…. Sen gick vi ut en sväng, över ramblan och ner mot maremagnum och stranden men tyvärr så regnade det så vi gick in på ett av Buenas Migas fiken och tog en liten schvargel och sedan strosade vi oss tillbaka hemåt och var och en gick till sin lägenhet för alla resenärerna var trötta.

Måndag tog familjen turistbussen runt och tittade på allt som var intressant medan jag var i skolan och gjorde engelskaprov (som bör ha gått bra men man vet aldrig, betydligt svårare än väntat!)

Jag mötte upp Calle som hade gått längs stranden och på kvällen tog jag med dem till restaurangen brevid placa reial där jag åt lunch först med adriana och sedan tog med maria och josse till.
Lyckat även denna gång även om inte alla fick tillräckligt stora eller speciella portioner så var det mesta gott!

Tisdagen köpte jag och Calle med oss croissanter, apelsiner och allt vi kunde tänka oss och tog med till lägenheten för en gemensam frukost, supermysigt!!
Sedan gick Macke och Linn för att shoppa; pappa, mamma och Lars gick till akvariet (europas största med beryktade pingviner) och jag och Calle shoppade en stund i Barri Gotic och gick sedan ner till stranden. De andra kom ner sedan och var inte lika imponerade av pingvinerna som jag och macke var för två år sedan men nöjda ändå och vi köpte mackor och dricka på en supermarket och satte oss på stranden och solade och myste. Årets första dopp dessutom för Lars, mej och Calle!

Macke och Linn kom efter en lång stund och hade råkat shoppa sej ut ur de bra shoppingområdet och hamnat på Zoo

De ville ta det lugnt lite och satt kvar på stranden en stund medan jag och Calle gick iväg längs med stranden för att spana efter surfuthyrningen som jag sett men beskrivit helt fel så det inte gick att hitta.

Väl tillbaka inne i stan sedan så hade de andra bestämt sig för att stilla sin hunger tidigt och leta resturang och sedan köpa med sig lite smått och gott hem till lägenheten och titta på den första semifinalen i Champions League hemma.
Jag käkade hemma och anslöt till dem sen för att umgås lite med dem "som vanligt", vilket är i fotbollsmiljö.

Onsdag, sista dagen, var den stora höjdpunkten och även lite av ett orosmoln och spänningsmoment. Vi hade ju fått tag i fotbollsbiljetter till Champions League, som Macke drömt och fantiserat om så länge. Dessutom mot Manchester United! Flera i familjen Westbergs favoritlag.
Dagen började dock med att tjejerna uppvaktade killarna på St. Jordi (St. Göran) som är kataloniens skyddshelgon och denna dag är lite av en nationaldag och alla hjärtans dag kombinerat. Männen ger kvinnorna rosor som tecken på kärlek och någonting med prinsessan och draken som St Göran besegrade med svärd.  Kvinnorna ger männen böcker för att hedra att det även är dödsdagen för Shakespeare och (jag tror) Cervantes.
Ungdomarna gick sedan och gjorde ett nytt försök till shopping och jag och pappa gick på marinmuseet som jag längtat efter att gå på jättelänge! Mamma väntade utanför i solen.
Efter två timmar hade vi gjort halva museet grundligt och fick börja skynda oss mot utgången för att tiden höll på att rinna ut.
Gänget i lägenheten återsamlades för att packa ihop sina saker och käka ordentligt medan jag mötte upp Calle för att kolla på sista delen av båtmuseet, en fullstor replika av skeppet Santa Eulalia som ligger i hamnen. Den har jag gått förbi på många gånger men faktiskt så var det inte så speciellt att gå på det (så du missade ingenting pappa)

Klockan fem gav vi oss av mot Camp Nou för huvudnumret. Som många vet börjar Champions League matcher alltid kl. 20.45 och så även denna.
Halv sex anlände vi till mötesplatsen och fick sätta oss i skuggan denna supervarma strålande dag och väntade på "damen". Jag hade ju mött henne tidigare men en sådan här match kan man inte annat än vara nervös till.

Hon dök dock upp som avtalat och vi fick instruktioner och det smusslades hit och dit och vi var "släktingar" och fick låna halsdukar som "förklädnad" för vi skulle ju gå in med årskort så vi skulle se spanska ut. Vi gick till shopen och fick handla med medlemskort så pappa köpte en Barca-tröja med sitt och Camp Nous födelseår på och mamma köpte en sportväska i Barcas färger och Lars köpte en CL-halsduk.
Sen blev vi bjudna till en liten bar i ishallen precis brevid Nou Camp, hon tyckte att det var väl det minsta hon kunde bjuda på när vi köpt hennes biljetter, och där småpratade vi så gott det gick med mig som tolk och jag fick äntligen bevis på att min spanska faktiskt är användbar =)
Men man kan också säga mycket med teckenspråk och några få ord! Mamma imponerade mest med att tacka på spanska och dessutom ha med sig en present till damen, bestående av en Sandåkern-keps, en liten nyckelring med umeås websida på och en sverigeflagga, alltihop i en påse från Umeå. Det var väldigt uppskattat och direkt fick vi tillbaka en bok/CD med musik och texter av Queen som damens kusin fått på Metron som St. Jordipresent.

Därefter öppnade stadion, en och en halv timme kvar till match…. Då var det damens tur att bli nervös! Dock hade hon inte behövt det för planen fungerade utmärkt och utan att vi knappt förstod det så satt vi alla inne på Camp Nou, på superbra platser och såg stadion fyllas och gick ner till planen för att fota och kolla på uppvärmningen. Dock såg man i princip navelludd på spelarna från våra platser, jag mamma och pappa vid ena hörnflaggan och Macke, Linn och Lars vid mittlinjen.

Själva matchen är inget att orda om, den kan alla läsa om eller se repriser från, men stämningen var helt otrolig! Och att få va där med alla nära och kära som älskar fotboll mer än allt annat och kolla på dessa lag, det var helt obeskrivligt! Då gör det inte så mycket att det blev 0-0.

Sedan var det tyvärr redan dags att säga adjö för denna gång för deras plan gick tidigt imorse (torsdag)
Önskade att vi fått ha eftersnacket tillsammans men vi får ta det till sommaren.

"Det var en tidig aprilmorgon, det duggade lite smått och luften var frisk. Det var inte så många morgonpigga människor som kommit sig ut på gatan ännu och affären som säljer toapapper hade inte öppnat än. Jag styrde mina steg vidare till bagaren som även i detta sena land har öppet tidigt. Jag köpte en baugett och en croissant och traskade iväg med dem inslagna i paket under armen som en riktig fransos. När jag passerade brandstationen satt några brandmän och väntade på att något skulle hända och ropade snygging och andra komplimanger efter mig och eftersom jag var lite sugen på äventyr sådär på morgonkvisten, så plockade jag upp en brandman och tog med mig hem"

Så hade min dag kunnat börja idag, men jag plockade inte upp någon brandman utan gick hem och åt mina mackor och min croissant till morgonkaffet och åkte till skolan och CADade hela dagen.

Idag måste oron för vattenbris ha slutat iallafall för någon hällde hela medelhavet över Barcelona.

Har äntligen fått besked om praktik i Jordanien som jag sökt, och de accepterar mig!

Hade börjat ställa in mig på att det kanske blir nånting annat för jag tyckte det tog så lång tid men nu har de bekräftat iallafall. Har insett hur mycket jag inte vet om iaeste-praktik vad gäller datum, rutiner etc. men det är väl normalt att man blir lite nojjig när det gäller en själv.

Ska iallafall bli otroligt kul att åka på en praktik som jag så länge jobbat för! Och jag vet att IAESTE Jordanien gör ett bra jobb och planerar roliga utflykter med praktikanterna och jag har ju t.o.m. bott en natt på hostelet där alla praktikanter brukar bo så jag är ju som hemma!
Känns rätt skönt för en gångs skull att veta vad jag åker till, någotsånär i vart fall, även om känslan av att det är "lite tråkigt" och "har ju varit där, kanske borde provat nåt nytt istället" ibland ligger i bakhuvudet. Men det ska bli superkul!

Har börjat fundera lite framtid här efter dessa månader och det känns skönt nu att ha några saker utstakade och att se framemot. Blir dock tråkigt att lämna barcelona, hade varit kul att vara kvar här över sommaren men vi får se hur det klaffar med datum, tentor, praktik och så. Förhoppningsvis ska man väl inte behöva tentaplugga ihjäl sig utan få ha lite sommar i juni! (Hur nu det ska gå till?!)

Nu måste jag ta mig ut och springa, måste komma in i rutinerna igen. Jag liksom längtar ut samtidigt som jag försöker hitta på massa olika anledningar att inte kunna. Och såklart gör jag ju ingenting vettigt under tiden heller medan jag gruvar. Vad kallas denna åkomma? Latmask? Jag längtar ju…. Gruva? I-landsproblem?