Johanna Westberg

Har spenderat helgen i vårt grannland i öster och bekräftat alla myter om finlandsfärjor på vägen. Efter en riktigt bra vecka i Linköping satte jag och Erika oss på bussen och sen dess har jag knappt slutat skratta. Framförallt är det finskan vi tyckt varit hysteriskt rolig. Den går inte att undgå och har man väl börjat går det inte låta bli att fortsätta. Alla skyltar är ju som de flesta säkert vet både på finska och svenska, så det går inte att missta sej när man åker förbi posti eller polisi eller terminali.
Vi hade en privat hytti så efter att ha ätit buffe så somnade vi som stockar och vaknade inte förrän i helsinki. Där möttes vi av Anni och Susanne, våra vänner vi träffat i barcelona. Vi åkte till Annis studentboende i Otaniemi (Otnäs) precis utanför gränsen till Helsinki. Vi gick på klubi, vi drack vini och snapsi, köpte chips i megapussi…. Vi höll inte på att komma ut ur affären. Hade lite sightseeing och såg den fantastiskt fina katedrali och i överlag många fina mysiga gamla hus. Påminner rätt mycket om Tukholma (Stockholm) som jag också gillar att titta runt i.
Åkte en spårvagn som fungerar som turistlinje och såg ett skyltfönster med lottoreklam, denna vecka jättepotti! haha
Helgen gick fort och vips var vi tillbaka på båten och hemma i Tukholma igen.

Jag har det så otroligt bra här, jag gör roliga saker hela tiden! Har kommit på vilken tur jag har som kommit på det nu och inte bara efteråt eller då jag har tråkigt. Jag sover i Josses kök och vaknar varje morgon först när hennes sambo skramlar förbi och då får jag somna om, sen vaknar jag igen av att hon kommer in i köket och gör kaffe. Underbart!
Pluggar med henne och jag har nog inte varit så effektiv sen franco dog.
Igår var vi och firade en av hennes läkarstudentkompisar på en indisk resturang och åt jättegott och fick träffa hennes pluggkompisar som hon umgås med. Jättekul!
Har för andra gången på en vecka imponerat på en skåning när jag sagt att jag skulle vilja flytta till malmö. Man ska aldrig säga aldrig och inte heller bestämma nåt, men om jag måste välja en stad att flytta till (och umeå är inte inräknat eftersom det är hemstad och får andra värderingar) så skulle jag definitivt ta malmö. Och så har det varit i flera år när jag tänker efter.
Men nu är jag i Linköping och det är också en mysig stad, inget riktigt grepp om skillnaden i storlek jämfört med umeå eller så, men det känns ganska lika.
Var igår och fikade i en gammal kyrka som stadsmissionen gjort om till café. Vilken underbar idé! Varför gör inte fler så? Kyrkorna säljs ju ut och nånstans kan man väl tycka att de har en slags inneboende heder och inte bör behöva bli omgjorda till nattklubbar eller bordeller men ett café för välgörande ändamål, kan man komma på nåt bättre? Det och hostel, är mina förslag. Det var iallafall jättemysig stämning där och vi satt kvar länge och pluggade också.

Var på bio i förrgår också med Erika och såg woody allens nya film "Vicky Christina Barcelona" och när den lite abrupt tog slut trodde jag för en sekund att jag var i Barcelona eftersom jag inte kände igen mej i biosalongen, det var Erika brevid… ja, lite ledsamt att upptäcka att så inte var fallet eftersom jag längtar tillbaka ganska mycket, men jag var åtminstone i Linköping MED erika! och josse!
Det är ju som bekant inte alltid så mycket att åka tillbaka till ändå, man får minnas det som varit och längta tillbaka till tiden men det går ju inte göra något åt. Så liksom leva i nuet och se till att det blir nåt att längta tillbaka till.
Hm….. jag har inte ätit några magiska svampar idag, jag är bara ovanligt livsnjutande.
Hoppas det kan sprida sej lite till någon fler som kanske trodde att det här var en tråkig dag!

Har haft tid och möjlighet att fundera över fenomenet tunnelbana. Som jag visste tidigare är jag långsammast i hela stockholms tunnelbanesystem och har numera börjat slöa lite extra bara för att se vad som händer. Orkar ändå inte ta upp kampen med alla som springer, och skulle förmodligen sluta så om jag bara bodde här ett tag men när jag alltid är här på semester/jobb tillfälligt så blir det aldrig nån rutin. Dock har jag ju rutin från att åka metro i Barcelona men där är det jag som är den stressade vardagsmotionsmänniskan. I Barcelona kan man välja på att köa till rulltrappan eller gå i en vanlig trapp och det tar ungefär lika lång tid eftersom alla väljer att åka rulltrappa och som sagt, det blir alltid kö till den. Men folk står så gärna där, bara för att slippa gå i trappan.
I Stockholm är det inte så. Där tar man rulltrappan när man vill gå ännu fortare än en vanlig trapp. Och gud förbjude oss norrlänningar och andra orutinerade som alltid ställer oss på fel sida. Man måste stå på höger sida om man bara vill stå, annars är man ivägen för de som ska förbi! Och det sjukaste av allt är de här banden som även finns på flygplatser, där måste man tydligen gå, det var bara att hänga på och att sen kliva av när rullbandet tar slut var ungefär som att komma längst ner på svingen med cykel när hela bron har tinat av värmeslingor och runnit ner och fryst till en isbana längst ner.
Med andra ord är det helt galet. Jag såg till och med en som gick vid sidan av ett sånt rullband, LIKA SNABBT som de som gick på rullbandet! dvs. flög/sprang.
Frågan är hur de kan se så oberörda ut. Om jag stressar och flänger sådär skulle jag komma fram till jobbet som en svettig slasabritt med alla attiraljer på svaj.
Och jag är ändå en tidsoptimistisk och planernade och wannabe-effektiv person. Hur känner sej då alla som aldrig ens sett en tunnelbana? Eller Sverige? Eller rulltrappor? Inte lätt.

Detta är dock inte det enda som tunnelbanan bjudit på utan jag såg också en kändis där igår. I totalt fel miljö och tidsepok. Och utan svärd. Jag såg Arn!
Och han såg helt vanlig ut, inte alls stentuff som nån tempelriddare, tyvärr. Men det var ju skönt att se att han var mänsklig också…
Detta kändiståg följdes sedan upp av en lite mindre känd Ivan Dasa, som stod och prata i mobil utanför  mitt hostel. Tog ett tag även här att koppla vem det var, men i jämförelse mot Arn gick det ändå förvånansvärt fort. Först trodde jag att det var nån jag kände, och sen kom jag på att det var en kändis och sen kunde jag inte låta bli att le när jag insåg graden av kändisskap… .Han var en av utmanarna till sveriges språkvårdare nummer ett i "vem kan slå Filip och Fredrik". Så inte jättekändis för någon bragd precis.

Liksom igår är det inte direkt full fart i vår monter men en och annan kommer förbi och är intresserad och vi går runt till företag också. Har till stor succé visat en praktikant från Ghana som är här och promotar oss videon där den Ghanske/AIK-spelaren Boateng tar chansen och hälsar på alla världsstjärnor i Brasiliens landslag vid en landskap.

http://www.youtube.com/watch?v=XrURX7EivXc

Hysteriskt roligt om man förstår att den andra personen i klippet är tjenis sen innan med stjärnorna medan boateng inte alls är det…. Och titta på ansiktsuttrycken på brassarna…

Nu har jag börjat min turné söderöver med att åka ner till Stockholm och tekniska mässan. Gör ett nostalgi-inhopp för IAESTE, min gamla organisation för utlandspraktik. Känner att jag kan bidra lite till nu när jag äntligen varit ute själv och för att träffa lite gammalt IAESTE-folk. Så vi står i en monter på tekniska mässan och svarar på frågor samt glider runt bland de andra företagen för att fiska praktikplatser till inkommande studenter.
Är dock inte någon direkt rush utan mest företag som är här för att sälja sina produkter och gymnasieungdomar som är för unga för att vara intresserade av IAESTE (som är för högskolestudenter). Ska gå bort och titta på UF-mässan senare, har ju själv aldrig varit med på den men lillbrorsans FSUF var ju framgångsrikt så de fick åka ner hit. (Jag gjorde ju inte ens nåt företag utan spelade basket istället)
Ska vara här i tre dagar och på fredag anländer folk från de nordiska länderna för att vi ska ha nordiskt möte på lördag och sen fira att IAESTE fyller 60 år med en finmiddag. Så det blir en rolig vecka!
Hann bara innanför mässdörrarna så mötte jag min gamla kollega Simon och två praktikanter, varav den ena jobbar för IAESTE Nigeria och jag mötte på konferensen i Jordanien i januari)
Gick på lunch direkt och nu har jag även träffat ytterligare två praktikanter som är här och hjälper oss, varav en från spanien! Perfekt för min spanskaträning här. Dags att vara social nu, på tal om språkvårdande på olika språk.

Det är inte lätt att va språkvårdare… Men ack så eftersträvansvärt. Mina funderingar kretsar kring ifall det är bättre eller sämre att göra det i samband med att man läser ett eller flera andra språk. Hela detta år har jag kämpat med först spanskan, vilket i princip försämrade min engelska och därefter repeterat engelskan i två månader med en engelska-fascist påpekandes minsta möjliga fel (vilket förmodligen behövdes även om min engelska var helt klart godkänd före). Lägg till lite arabiska där också så blir ekvationen en fullständig differentialanalys, dvs. mitt språk är helt enkelt, fullt ut fuckt up. (Jamen ni hör… )
Så nu läser jag återigen spanska och jag vet snart inte upp och ner men kan stolt säga att jag snart tagit mej igenom den första skönlitterära boken vi måste läsa och jag förstår den och kan även ana lite nyanseringar, känna paralleller till svenska historier (visserligen pelle svanslös vilket fastslår nivån på boken men man måste ju börja nånstans)

Så, är det då nu man ska passa på när man ändå är i gasen med språk eller är det bättre att koncentrera sej på ett i taget? Jag är beredd att tro (jag har inte mkt annat val än att hoppas) att det är bättre med flera. Det är ju en konst att svänga sej mellan språken också, man vill ju inte bli som victoria silvstedt och bryta på engelska. DET är faktiskt inte ett dugg fränt att "bryta" på andra språk, från svenska. Vi har låneord, men dit räknas inte "fucked up" (jag ser just min stavning ovan, blir lite bekymrad över beviset på hur dagens ungdom försvengelskar språket)

Så, för att återgå till dagens fundering så känner jag mej taggade på att åtminstone försöka sätta dit dessa tre språk (arabiskan är lämnad därhän) och framförallt utveckla mitt vokabulär/vocabulary/vocabulario (se där, inte så svårt)