Johanna Westberg

Halleluja…. sicken resfeber jag har. Den är nog på gränsen att få kallas ångest.
Ändå längtar jag och jag är inställd på det här både mentalt och praktiskt. (Kanske inte riktigt fysiskt, min ryggsäck känns jättetung..)

Projektet är färdigt, till och med opponeringen har jag fått in, trots att jag redan var godkänd. Ansökningar om praktik till sommaren är skickade, sagt hejdå till alla för en tid framöver etc.
Men ändå… som jag gruvar.
Och bara för det så är det strålande vinterväder här idag och jag känner inte alls för att åka precis nu. Jag skulle gärna ladda lite mer. Och ändå vill jag komma iväg. Har varit på spanskakursen i helgen och där har många varit i sydamerika och är jätteavundsjuka och tycker det ska bli jättekul för mig och så. Och flera av kvinnorna har varit där, själva, som volontärer m.m.
Min lärare är från Bogotá i Colombia och sa att jag skulle hålla kontakt med henne och speciellt när jag ska till Colombia i en vecka för hon har familj där som jag kan få träffa.
Sånna är de sydamerikanerna. Kanske inte alla dock.
Jag är lite skraj för de som inte är så. Men vanliga försiktighetsåtgärder och att kunna språket, mer kan man inte göra.
Man kan ju alltid ha otur.

Men nu när jag äntligen känner mej ledig hade jag önskat att få visa upp den sidan ett litet tag åtminstone. Leva lite i det. Njuta av att projektet är klart, att det börjar bli ljusare, njuta av att få bo hemma (det har jag inte gjort hela tiden men nu har jag redan hemlängtan)

Men det är ofta fint väder när jag ska åka iväg och det är fint att få lämna Umeå så. Då har jag något att se fram emot när jag kommer tillbaka också.

Så framöver blir det resebloggen jag skriver på, så kan alla som vill följa den och hålla kontakt så. Har ju ingen aning om internettillgång så det kan bli sporadiskt.

Sköt om er!
Hasta luego!

NU är jag klar!

Nu ÄR jag klar!

Nu är jag KLAR!!!

Med projektet, nu börjar stora hejdåsägandet, packandet, pillande och inköp av allt möjligt sista.
Mamma har lagat min älsklingskjol och jag sitter och smågrejar med rapporten. Spanska i helgen som uppvärmning inför resan, det blir kul! Då kommer jag förhoppningsvis igång och fattar att jag ska åka. Än så länge mest resfeber. Ovanligt mycket resfeber.

Jag är ju ute i bloggosfären som det numera finns ett uttryck som heter. Jag återkommer till att jag i grund och botten inte vill vara en del av det. Och så är jag det iallafall. Men jag känner att jag tar mitt ansvar som någon slags motvikt mot alla tjej-bloggar om mode och skönhet. (blä, jag kräks! De är de enda som ligger i topp, alla är rosa och tjejen som skriver har antingen blivit modell för att hon bloggar eller så har hon en blogg för hon är modell och sånt vill tydligen folk läsa)

Jag läste ledarsidan i VK idag och där var det svar på tal angående tingspredikan, en invigning på juridikåret (sammanfaller med kalenderåret) och är en inledande gudstjänst som går ut på att vårt rättssystem är baserat på kristendomen. "Kristus är främst i vår lag" heter det.
Sånt tycker jag är intressant och debattör Mats Olsson dömde tidigare i januari ut tingspredikan till "historiens skräphög" där den hör hemma men idag fanns två mycket bra inlägg åt motsatta hållet.
Själv kan jag bara säga att jag önskar jag hann läsa ledarna varje dag, i fler tidningar och läsa fler böcker än jag gör. Jag håller fast vid att försöka läsa varannan skräp/lättläst och varannan vettig/rekommenderad/fakta/"måste ha läst"-bok.

Och jag ska inte skylla på att jag inte hinner, det finns ingen sämre ursäkt. Jag tar mig inte tid helt enkelt. Jag prioriterar annat. Men jag önskar att fler läste ledarsidan i en tidning än att läsa Blondinbella/Kenza/Tyra och allt va de heters bloggar. Det finns många bra bloggar också. De här tjejerna gör ett bra jobb som en typ av förebilder och de är verkliga istället för hollywoodfilmer. Och är man tjej och mellan 12 och 18 år så är nog sånt kanske intressant. Men så fort man går ut gymnasiet ska man göra sig ett eget liv och måste bestämma själv och man måste inte ha hunnit vinna årets blogg i veckorevyn före det. Och de skriver om sitt liv, det är inte deras fel eller förtjänst om någon läser. Jag skriver också om mitt liv, och har inte mycket annat att komma med men ursäktar mig med att det dövar mitt dåliga samvete för att jag så sällan är hemma och har tid för mina nära och kära. Men det finns så mycket andra vettiga bloggar. Både av vanligt folk och av kändisar. Speciellt de som är författare. Sen finns det något som inte är så nytt som man inte ska förakta: krönikor.

Men jag är inte mycket bättre själv. Jag ska nu hoppa in i duschen, brygga lite kaffe och slå på Ant on-air och lyssna på min favoritsnackis och försöka opponera på ett exjobb min klasskompis gjort.

På tal om bloggar också så har jag gjort en underblogg till denna som heter sydamerika, som kommer att vara från resan. Tänkte skilja den lite från denna åtminstone. Och jag har en ny finess min kusin ska hjälpa mig att fixa till, (jag får inte till källkoden) och det är en klocka i realtid där jag är! Fiffigt va? då får jag fler besökare till min blogg och alla som är lika nyfikna och kullerbyttstänkta som jag slipper fundera på tidsskillnaden.

Alltså http://www.johannawestbergs.blogg.se/sydamerika
Jag ska fixa en länk från denna blogg också.

På återhörande.

Jag visste, men trodde aldrig, att det här dagen skulle komma. Men nu är jag färdig med mitt exjobb på kandidatnivå i arkitektur. Jippie!!
Fick precis meddelande att planscherna såg bra ut så jag ska skicka till tryckeriet idag, skicka rapporten efter en sista koll till opponenterna, ringa Umeå kommun och sen är det bara att invänta redovisning och opponering.

Man kan aldrig korrekturläsa tillräckligt många gånger, och när nu opponenterna ska säga sitt så är det lika bra att de får göra det. Så är det klart sen.
Blev sittande med plansch nr. 2 igårkväll till halv tre det var det värt.

Skjutsat kusin Lisa till universitetet nu och ska hoppa in i duschen och ner i sängen igen innan jag tar itu med allt "göra klart och plocka ihop" senare idag.