Tänk att jag varit i sydamerika i tre månader, det är knappt så att jag fattar det själv. Hade det inte varit för realiakursen (geografi, politik, ekonomi, historia m.m.) om latinamerika jag läser samt boken ”el choco” hade jag nog på något sätt ofrivilligt förträngt det helt. En av de fördomar/orosmoment jag hade innan jag åkte var alla insekter. Att jag skulle vakna av att en jättetarantula satt på mitt myggnät eller ännu värre på mitt ansikte. Men icke sa nicke, inte en enda gång. Sov visserligen i myggnät men enbart för malaria- och denguerisken, var knappt myggor. Inte ens i amazonas var jag rädd.
Däremot imorse vaknar jag av ett ihärdigt surrande och när jag till slut vaknar och tittar upp för att se vad det är så hoovrar rödängs fetaste geting precis ovanför mina ögon!
Och på tal om ”precis ovanför mina ögon” (vilket var sant i mitt fall) så kan jag inte låta bli att återigen sucka över en anonym person som återigen uttalat sig i tidningen och framförallt önska att tidningar som VK inte släppte igenom sådana. Inte två dagar i rad iallafall. Ingen har väl undgått att det skett ett försök till värdetransportrån i Umeå i söndags förmiddag. Detta stoppades av polisen efter förhandsspaningar och kunnigt ingripande, framförallt av polishunden Kita som offrade sitt liv för att rädda sin husse och hans kollegor. Precis som hon var tränad gick hon, utan att ens behöva kommando, till attack mot rånaren när hon kände att han hotade hennes husse (rånaren siktade med automatvapen på honom). Efter att ha förvirrat honom så hade hon avlett skottlossningen mot polisen hade hon dock inte en chans att klara sig själv. Så osjälvisk och modig som bara en hund kan vara. Men tillbaka till inledningen så innehåller dramat även en mer självcentrerad person som väljer att vara anonym i tidningen. "Polisens kula gick strax bakom mitt huvud" Dock är han inte alls snål på uttalandena, och detta i ett fall där polisen faktiskt går ut med det allra mesta av informationen. Han blev träffad i sin bil när han krypkörde förbi av nyfikenhet i söndagsmorse. Han saktade medvetet in farten för att se vad som hände och träffades sedan av en förlupen kula. Och det är ju jätteläskigt, jag skulle kissa på mig om någon sköt min bil när jag satt i den. Även de stackarna som hade kulhål i altandörren känns ju läskigt. Men istället för att vinkla artikeln traditionellt med ”jag tänkte på mina barn” eller något liknande så har denne man tagit rollen som kriminalinspektör/bil-obducent och passat på att berätta i tidningen från vilket håll kulorna kommit, hur rånarna sprungit, vem som har skjutit (polisen enligt honom och hans teori) och att detta skulle han då veta för han handskas med denna typ av vapen. Är det vanligt att ha kulsprutor hemma? Vad jagar man med k-pist?? Jag hoppas djur.
Att rubriken skrev ”precis bakom förarens huvud” när kulan gick minst en halvmeter bakom, in genom bagagesidan och ut genom andra bakdörren, kan ju inte han rå för. Men idag så har han nu tittat närmare på sin bil samt UNDERSÖKT BROTTSPLATSEN! Och nu lämnar han nya uppgifter och en teroi att om de ”avlossat skotten bara någon meter till vänster skulle hyreshusen på andra sidan E4an garanterat träffats.” och sen uttrycker han sin misstro till polisen. I ett drama där polisen har stoppat ett värdetransportrån i centrala Umeå och gripit de flesta av gärningsmännen, utan att någon människa blivit allvarligt skadad. Skottskador: en av rånarna, ej livshotande, Kita, avliden samt en skottskadad bil och villa. Och det var sannerligen fel mans bil att träffa…Vem är du egentligen mystiske man?? Och vem gav dig rätten att göra polisens arbete? Och snälla, snälla VK, när började ni publicera saker som hör hemma i aftonbladet?? Det är dessutom en stor bild på en karta med en cirkel med vilken radie som kultorna kunde träffats. Två kilometer. Nu har ju inte jag någon jägarexamen eller direkt kunskap om andra vapen än hemmagjorda pilbågar men två kilometer är inte speciellt troligt. Det gäller om man riktar vapnet 35 grader uppåt vilket vore ganska mycket när man siktar på rånare eller poliser. Dessutom har vi ju ganska mycket träd och hus i centrala Umeå. Så någon eller något hade förmodligen tagit smällen innan mig iallafall. Vårt hus är precis på gränsen till denna cirkel trots att det faktiskt känns relativt nära till brottsplatsen. Däremot min farmor är ju i princip träffad. Hemska saker.
Näe den här dagen ska tillägnas Kita, den verkliga hjälten i dramat och även creds till polisen som hade koll på detta i förväg och kunde begära in hjälp från Stockholm i tid och hanterade situationen förträffligt.
Johanna Westberg 