Johanna Westberg

Nu är det klart, Potatisbacken i Ammarnäs i Västerbottens län blir Sveriges åttonde underverk i den tävling som P4 extra haft på onsdagar nu i sommar.

Med 52% av rösterna vann den över de sju andra kandidaterna i tävlingen, som i den ordning de placerade sig i tävlingen var: Alphems arboretum, Fulltofta naturreservat, Lapporten i Abisko, Döda fallet i Ragunda, Thailändska paviljongen, Stensjö by och Cirkus i Stockholm.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3864&grupp=11589

Statusbyn helt plötsligt.
Lite inofficiell tävling kanske. Vem känner till Sveriges sju underverk?

(förutom alla som liksom jag kollade upp det när den här tävlingen utlystes)

Kul är det för oss iallafall!

Potatisbacken nominerad till Sveriges åttonde underverk

Potatisbacken i Ammarnäs är nominerad till en tävling där Sveriges åttonde underverk ska utses.

Utsikten är slående från potatisbacken i Ammarnäs, där byborna i mer än 150 år har odlat sin potatis. Odlingarna är vända mot söder, vilket ger bra värme och tros vara anledningen till att nybyggarna kunde stanna kvar i området.
I augusti varje år hedras den nyupptagna potatisen i samband med en festival på hembygdsgården.

Potatisbacken i Ammarnäs är en av åtta nominerade i Sveriges Radios tävling, som handlar om att hitta Sveriges åttonde underverk.
Till och med midnatt på tisdagen den 17 augusti kan man rösta på sin favorit på SR:s hemsida. Vinnaren presenteras dagen efteråt på P4 Extra.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3864&grupp=11589

Så gå in och rösta NU!

(dagens titel rippad från bästaste E och remixad från eurodisco till glammrock)

Mår bättre.

Tokdyngförkylning slog till i torsdags vid lunchtid. Hejdå (h)juldagen, cykelloppet från ammarnäs till sorsele.

Kanske kroppen fattade hur jobbigt det skulle va och slog till med den enda fungerande taktiken: halsont.

Idag mår jag bättre efter massa espiritox och en monterad rullgardin (läs nattsömn).

Fick ett samtal för ca 2 timmar sedan från en flåsande kusin som hade 3,5 mil kvar av loppet och strax skulle byta till rullskidor. Mangan släng dig i väggen.

Haft några underbara dagar med Linda på besök, mix av jobb och umgänge.
Nice med kompisar. Alla flyttar till sthlm. Bloody huvudstad, måste alla jobb finnas där? Varför fick just jag ett någon annanstans? för jag gillar ju mitt jobb. Och alla andra ”måste flytta till sthlm för det är där jobben är”. Nehej?

Jag är dock glad att jag har ett jobb och i och med förkylningen så är jag hemma från stugan och åkte på massor med, visserligen roligt, jobb hela helgen. Och har jobbat för mkt i veckan så exjobbet är lite på efterkälken för tillfället. (kommentarer liknande ”vad var det jag sa” och ”trodde du något annat” undanbedes)

Otur att jag vaknade pigg idag och att solen strålar efter en veckas frånvaro! Grymt för alla som slavat en vecka och deppat över att semestern är slut att den bjussar på att komma tillbaka då man som bäst behöver den!

Gläds åt Linda som får en fortsatt superhelg i umeå med uteserveringar och tjejhäng och att jag trots allt har världens roligaste jobb.

Riktigt kul utställning, om än lite liten men så är det ju. Stort för att vara i lilla ö-vik.

En hel vägg med de klassiska marilyn monroe-tavlorna, soppburkarna och de andra för mig kända och okända.

Man borde göra sånt oftare.

Kvällsfika med gamla gänget var inte heller helt fel.

12 timmar första dagen. Uj. Skadevarapådettavise?!

Tänker inte ens säga ”men nu är det åtminstone (i princip) klart, så då kan jag ta igen resten jag inte hunnit (börja med)”

kom hem och har såklart missat alla pass för kvällen och är förbannad som fasen för det för jag vill inte ”va ledig” från träningen, jag älskar ju att träna.
Bra nyhet dock att jag kanske får sällskap på cykelloppet i helgen!
Idag i min nedstämndhet i takt med att stressen minst sagt tok-hopades, trots alla positiva tankar under föregående helg, satt jag och nästan gav upp tanken på att fara och köra. Tänkte jag kanske faktiskt måste lägga tiden på jobb och exjobb. Och insåg att jag inte ens har sällskap och va fanken ska jag då köra 9 mil på cykel/inlines för? Såå kul är det inte.
Speciellt inte på ett par inlines som jag inte ens lyckas skruva ihop hjulen på igen när jag skulle göra typ tiomilaservicen.

Nåväl, förbaskad och regnet börjar ösa ner och sista chansen till adrenalinurladdning som stavades löpning försvann så jag städar istället.

Klok vän sa igår att om man oroar sig för småsaker då har man inga värre saker att oroa sig för. Alltså bör man vara glad.
Samt att man hinner de små grejerna bara man gör de stora, ingen vits fundera ens på de små.
(när jag undrade varför jag lyckats ta mig igenom en civilingenjörsutbildning men inte lyckas vika ihop rentvätten som ligger i soffan)

Så jag har diskat undan, betalat högen med räkningar, städar, städar och åter städar och plockar och hittar ett jättegammalt visitkort med en adress nedkluddad. Vet precis vad det är och äntligen, sisådär ett år efter, kollar jag upp den.

Det är finaste Märta som blivit fotad på en modeblogg! Sicken pingla!

http://umestreetstyle.blogg.se/2009/october/marta-83-ar.html

(snacka om onödig grej att skjuta upp i onödan)