myshelg

Blir dåligt med blogg nu. Tänkte ha ett liv i helgen. Små troll på besök, det ena efter det andra.
Myskväll igår, pannkaksfrukost och nu pyssel.
Vi fick till en pannkaka med ”ägg” = glass & marmelad
Dagens event för alla som bor i Umeå:
(förutom brännbollsyran)
Umeås fritidsbarn har utställning i vänortsparken av skrotinsekter!
kl. 12-15
VÄLKOMNA!

Välkommen valp

Igår var det dags för lillhjärtat att träna på att åka buss.

Lagom längd: rödäng – stadshuset.
Så mamma och Layls gjorde sig en utflykt och samtidigt tänkte vi passa på så skulle mamma kunna hjälpa mig dammsuga det värsta, plocka ur diskmaskinen (ja, jag är bortskämd) och tejpa fast plastpåse så jag kunde duscha ordentligt (jo, jag tvättar mig ändå annars)
Det gick sådär.
Men sen tog energin slut så vi fixade resten.

sporten är i fara

Startar dagen lugnt med armen i högläge och läste dagens bästa krönika, av Marcus Leifby om hur public service, i det här fallet SVT-sporten, håller på att utarmas mot de rika reklamkanalerna. Inget nytt i sig men så otroligt skönt att läsa orden i svart på vitt ändå på nåt sätt.
Älskar också att just han som jag börjat gilla mer och mer för sin journalistik när han hänger på twitter och ofta slänger lite käft som alla andra men sen helt plötsligt lyckas ta sig in och rapportera från ”the Khan hearing” live i NY för några dagar sen. Och nu visar sig ha både hjärta och hjärna på rätt ställe. Och vågar skriva det.
I Umeå är det perfekt kite-väder. Undrar om jag kommer kunna få ens försöka ta upp den i sommar?

äter bullar och har dem kvar

Har väldigt mycket tankar och åsikter kring det här med jobben.

Läst flera bra bloggar, krönikor och inlägg sedan igår, med anledning av debatten som uppstått.

Idag tog vi upp på kontoret hur man sköter sin sidoverksamhet, om man har någon. För det är helt ok att jobba med arkitektur mot prvatpersoner, kontoret tar bara företag.
För det är flera stycken som får sånna uppdrag och jag tillhör dem som tycker det kan vara kul att jobba lire extra och har fått en del förfrågningar. Men har tyck det ändå kännnts lite konstigt…. mrén det är alltså helt ok, on the record, vi har det i protokoll. (och det var inte jag som orsakade att det togs upp)
Dock måste man gå genom chefen.
Hello?! Hur fantastiskt är inte det??
Jag jobbar alltså på ett företag, med en chef, som tycker det är ok att jag driver min egen icke-konkurrerande verksamhet, bara han har inblick. Det är ju som att få äta kakan och ha den kvar. Hurra!
Annars har jag varit side kick idag till stackarn som får rita mina grejer nu.
Och ikväll har jag haft hudvårdsklass.
Förbi hos mampa (härligt ord va?! nysslärt mig) och där luktade det kanelbullar! Mmmm! Nu blir det kvällsfika!
Och alla ni som vill läsa mer krönikor om mode, bra bloggar, kritik mot bloggar och mode, intervjuer, foto, inspiration och populärkultur i största allmänhet på en riktigt snygg och proffsig sajt kan jag rekomendera min nya favorit RODEO

Egoboost eller bimbofälla?

Fick ta mig en ordentlig funderare igår på nåt jag reflekterat över rätt länge, nämligen ”blogosfären” och alla otaliga väldigt unga tjejer som bloggar om ofta mode och ”med sitt stora intresse foto”.

Det var aftonbladets krönika

Ann Charlott Altstadt om medietjejer som okritiskt hajpar lyxshopping och skitjobb

som fick bloggvärlden att reagera. Hon skriver om alla unga tjejer som bloggar och ser upp till de framgångsrika modebloggare som gjort sitt bloggande till business. Och får uppmärksamhet. Kallar det bekräftelsebehov. Drar dessutom alla över en kam, modebloggare med ”dagens outfit”
Reaktionerna är blandade, självklart tycker blondinbella, som är utpekad i artikeln som en av de som inspirerar/lurar unga tjejer att tro att även de kan lyckas med (dvs tjäna mycket pengar på) sin blogg, i ett svarsinlägg att detta inte stämmer såsom Ann Charlott påstår att vi 80- och 90-talister skulle vara den minst samhällskritiska generationen och att entreprenörskapes-hypen håller på att ta oss till att bli som USA. Att det är på tiden att unga tjejer väljer själva vad de vill värdera.
Blondinbella har precis släppt ett nytt magasin, egoboost (ej läst, ska bli en omvärldsundersöknings-läxa) som är tänkt att peppa unga tjejer att våga tro på sig själva och att det går att lyckas med sin dröm om man bara vill och tror på det. Och jobbar hårt. För säga vad man vill om blondinbella men nog har hon jobbat för att ta sig dit hon är idag. Att hon hade turen att födas med en pappa som är entreprenör och jurist gjorde det lättare men det är inte han som gjort det, han har uppmuntrat och hjälpt. Precis som hon vill göra nu.
För att tjäna pengar på det, som bloggkommentatorerna skriver. Javisst. Hon är ju entreprenör och det där är hennes business.
Men visst, alla kan inte bli som hon och alla vill inte det.
Jag driver själv företag med syftet just att få unga såväl som  gamla kvinnor att våga tro på sig själva och satsa på en egen karriär. Om det är det man vill. Men som bloggkommentatorerna också skriver håller jag verkligen med

”Undrar om Blondinbella tror att hennes tidning Egoboost kan ”rädda” alla? Vissa tjejer kan säkerligen få sig en boost men långt ifrån alla. Alla vill inte bli en Blondinbella. Vissa vill bara ha ett fast jobb någonstans där de har trevliga arbetskamrater och trivs någorlunda. Bara det är en seger för vissa. Att finna en trygghet och ett lugn i ett jobb borde vara en rättighet, men det som skrämmer mig mest är att det ses som ett misslyckande av många i dag.

I ett samhälle där konsumtion och status är viktigare än någonsin, där alla skall kalla sig entreprenörer (även de som driver en sugig blogg och tjänar en krona på den i månaden), är jag rädd att vi är på väg att tappa fotfästet totalt. Vi förleds och tvingas blunda för vad som är viktigt i livet. Det är inte pengar och framgång. Hur mycket man än vill tro det.”

Jag funderar ofta själv på mitt/mina karriärval och hur man bäst peppar unga tjejer.

Och jag läser många bloggar och jag kan förstå Ann Charlottes observationer, även om hon som en av mina favoritbloggare Avanna/Pyttis skriver att hon drar alla över en kam. Elin Kling är ju designer. Och vi ska inte glömma bort en som fått samma kritik även om hon inte blev känd som bloggare – Ebba von Sydow. Som också fick ta massa skit i början om att bara skriva om dyra handväskor och uppmuntra till konsumtion när hon faktiskt jobbat hårt och utbildat sig inom mode och jornalistikbranschen. Nu är hon om inte älskad så åtminstone accepterad och respekterad av (större delen vill jag påstå) svenska folket och gör kungabröllop och go’kväll i SVT.
Det här är en ny typ av bransch, men för ovanlighetens skull är det tjejer som driver den. Unga dessutom.
Det som skrämmer mig mest i bloggvärlden är hur otroligt många tjejer som bloggar, och vilka bloggar som blir mest lästa.
Man kan ha olika syften med sin blogg, kanske vill man bara uppdatera vänner och familj på hur man har det och vad man gör. Det kan funka bra, speciellt om man bor en bit ifrån. Eller så tycker man det är kul att skriva, som jag. Men jag tror inte nån kommer läsa min blogg och sen ringa mig för en krönika. Nehej.
Många unga tjejers bloggar handlar också mycket riktigt om dagens klädsel, livet på mellan- högstadiet och gymnasiet. Foto med mobilen. Videos. Utseendefixering. Miljoners reklam. Och det länkas hit och kommenteras dit, alltför att höja statistiken på antalet läsare. Och kanske kanske får man betalt eller ett s.k. sponspaket för produktplacering.
Men det kommer inte hända speciellt många.
Självklart är många duktiga och alla måste börja nånstans.
Önskar bara att fler hade mer innehåll och vågade skriva om annat. Något konkret. Det måste väl vara så att det finns unga tjejer som älskar musik, motorcross, hästar, simning eller nåt annat?
Eller är det bara så att det blivit så att de som är intresserade av mode och foto till större andel bloggar, medan de som har andra intressen utövar just dem?
Som Zlatan. Han sysslar bara med fotbollen, knappt intresserad av intervjuer eller tjäna pengar på reklam. Han blev ju också framgångsrik.
Varför kommer jag inte på någon kvinnlig motsvarighet?
Har de största kvinnliga idolerna idag, och de ”mest framgångsrika” blivit blondinbella, sofi fahrman, carolina gynning mfl?
Och om man vänder lite på det, vad är det för skillnad på att vilja bli framgångsrik/leva på det man gillar/syssla med något man tjänar pengar på?
Det gör ju Zlatan.
Värderar jag min famlj lägre och har ”mindre viktiga saker i livet”-liv för att jag tjänar pengar på mitt intresse?