Igår fick jag syn på en lapp på bordet att vattnet skulle stängas av onsdag den 14 januari mellan 09 och 16 och jag tittade förskräckt på klockan och såg att den var ca tre minuter i nio. Jag började frenetiskt att fylla vatten i allt jag kom på för jag hade ingen lunchlåda, inte ätit frukost, druckit kaffe etc. medan jag tänkte så det knakade ifall det verkligen var onsdag och om isåfall det var den 14 denna vecka. Jag kom till slut på att det var tisdag så jag hade vatten.
Jag fick därför en anledning imorse att släpa mig ut på morgonpromenad och lyssnade på morgonradio, flamsigt värre, (har jag börjat bli gammal då?) och ta en dusch innan kl. 09.
Underbar start på morgonen och jag var rätt nöjd med mig själv att jag hunnit, kommit ihåg, duschat innan, fyllt två hinkar till toaletterna m.m. tills jag kom att tänka på Gaza. Där är de glada för 3 timmars vapenvila för transporter av humanitära nödvändigheter eller vad det politiskt kallas. Och då slutar ändå inte Hamas alltid att bomba.
Där har man inte haft vare sig vatten, el eller mediciner på flera månader. Jag känner många palestinier, faktiskt flertalet av alla jag känner i Jordanien är palestinier för det är till Jordanien de flesta flyttat i de två stora krigsomgångarna, samt däremellan.
Och jag har sett muren.
Jag minns att jag var gripen av Berlinmuren när jag var liten och den föll, jag kunde som inte fatta det. Och när jag var i Jerusalem var det klagomuren som gjorde störst intryck på mig. Det är nåt med mig och murar.
Men den här, det förstod jag inte ens att det var en mur förrän någon påpekade det. Jag antog att det var bara ytterligare en gränskontroll med rigorösa säkerhetsinstallationer och taggtrådsrullar på.
Det är inte lätt att förstå konflikten, det gjorde jag inte heller förrän jag åkte till Jordanien. Det händer så mycket överallt, att man har svårt att få isär det. Och egentligen hänger mycket ihop. Jag håller på att bli en riktig hobbynörd på utrikespolitik, internationella relationer, religion och historia.
Så till alla er som läser detta, och speciellt ni som bor på rödäng eller drabbas av denna vattenavstängning, idag den 14 januari 2009 mellan 09-17 kan vi väl åtminstone tänka på de som är i Gaza och inte har något vatten alls förutom när Israel slår på det för syns skull eller för att undvika hamna under de lägsta gränserna för humanitära rättigheter.
Vi har vatten, och det är drickbart. Och om vi vill så kan vi få det varmt också, i princip hur mycket som helst. .
Och för alla som inte kan relatera till Gaza, tänk på de europeer som dör p.g.a Ryssland och Ukrainas gaskrig.
För vi har även el. Och nästan aldrig strömavbrott och isådanafall så har vi batterier. De finns att köpa och vi har pengar.
Johanna Westberg 