Kategori: Sydamerika

Sa var det dags igen for magsjuka. Jag har bara vantat pa det, det ar helt omojligt att undvika, de her kranvatten pa allt och har ingen aning om vad som kan orsaka dalig mage. De vet inte vad pastorisering ar, utan tror att farsk ost ar nyttigare an processerad. Kanske for dem ja. Men inte for svenskar. Dock ater ju inte jag varken ost eller mjolk men eftersom ingen har kopplar att mjolkprodukter inkluderar visst brod, ost, choklad, gradde etc. Sa far man fraga tusen ganger och de forstar helt enkelt inte battre. Jag ar ledsen att stamma in i fordomarna men folk har ar otroligt outbildade. Och de bryr sig inte. Jag har kannt att denna blogg, min dagbok och mina samtal med Natalie har blivit alltmer egocentrerade och pa vad som ar jobbigt har. Det ar som att jag soker det jobbiga. T.ex. kanner jag att jag ger upp om jag flyttar till nunnorna och inte uthardar att bo med familjen. Dock ska jag flytta nu efter helgen da jag upptackt att vi har rattor ocksa. Pa overvaningen. Om man har platt-TV, dator, stor bil etc. ar man inte fattig. Har man da rattor i sitt hus, pa overvaningen, sa ar det javligt skitigt bara. Toan ar inte stadad sen Franco dog, finns ingen toadorr, de anvander inte toalettpapper (ar det dyrare an internet eller varmvatten?) och sen nagra dagar gick lampan och ingen har satt i en ny sa nu har vi inte lyse heller. Men eftersom det inte finns nagot innertak eller dorr utan bara ett draperi sa kommer det ju in lite ljus utifran.

Som sagt, kanns som jag bara klagar, men det kan inte hjalpas att det har faktiskt inte ar att "upptacka hur familjer har har det" utan att upptacka hur de valjer att ha det. For de jag bor hos ar otroligt bortskamda, ager flera huskomplex och det gar bra med affarerna.

Och de har ju bjudit mig pa juice och glass fran kiosken men haromdagen nar jag tog en juice sa sa mamman at t den aldre dottern (hon med barn) hade fatt ta over affarerna "sa hon ska kunna kopa blojor och sa till sitt barn" och att hon sagt att hon ar skyldig mig sen internet forsta dan sa kan hon ju dra av det pa det jag tar har. Tack for att ni sa det fran borjan. Sa jakla snikna ibland, bara for att det blivit dalig stamning. Jag undrar vad Patricia (Hakans fru, ocksa koordinator) egentligen sa nar hon ringde dem.

For ovrigt tvivlar jag starkt pa att Denis gor inkopen sjalv, hon bara far pengarna. En san fin omskrivning till att ge pengar till sina barn, lata dem skota affarerna.

Nae, jag ar klar med den har familjen nu. Har tusen anledningar att flytta och eftersom dagiset un ar stangt sa har jag fatt lite instruktioner om utvardering fran Sverige som jag ska gora. Hade jag ingen aning om, det ar sa manga olika bud sa jag blir lite snurrig. Men jag maste forsoka fa nunnorna att ta sig tid med mig och forklara organisationen och lite sant, och sen ga runt pa de olika avdelningarna och observera. Da kan jag dessutom utvardera skillnaderna med att bo i familj och hos nunnorna eftersom jag ar den forsta som gor bade och (i Esmeraldas) och sa smaningom ar tanken att alla volontarer ska bo pa centret hos nunnrna. Saledes kommer jag nasta vecka att vara pa barnhemmet langre upp pa gatan (dar de inte behover mig men kan tanka sig att jag far hjalpa till om jag vill) och sen tillbaka pa fundación amiga nar det oppnar igen. Blev inget jobbande pa barnhemmet denna vecka p.g.a. magen.

Men jag ar lugn med det, denna gang var jag installd pa det och tanker inte lata det ga sa langt som i jordanien utan kora stenhard te-diet med lite ris och brod, och ga till lakaren om det inte blivit battre efter helgen. Och sa har jag antibiotika med mig fran Sverige om det skulle behovas. Forhoppningsvis gar det val over av sig sjalvt, nagot som maste ut bara, och annars blir det medicin. Och hos nunnorna ar allt renare ocksa.

Forst trodde de att det var papayan de gav mig nar jag var hungrig men inte fick varma min mat for klockan inte var middagstid (den var halv fem och jag maste vanta till halv atta, trots att de bara varmer upp lunchen till mig och inte ater med mig) men nar jag fick feber och kraktes igar (ursakta klarspraket) sa borjar jag misstanka nat annat. Men som sagt, inget att gora nagot at, bara vanta och jag mar bra i ovrigt, har inte tappat humoret och nu ar det helg och jag kan vara med Natalie hela tiden.

Dock eftersom det blir helg blir det nog inga fler blogginlagg pa nagra dagar, sa ingen panik att jag skulle lagts in pa sjukhus, blivit ranmordad pa dagis eller annat: det ar internetcaféerna som har stangt bara! =)

Carla pratar med mig igen, dock har hon tappat sin telefon sa vi kan inte ringa till kompisen vars stuga vi skulle till imorgon. Sa vi far se vad som hander i helgen. Men idag skiner solen fantastiskt skont, inte smutskvavt.
Och det ar inte sa farligt som det alltid later, men jag skriver arligt har och kanner att det ofta blir egocentrerat och nat slags "hitta det varsta". Men jag har borjat lasa Che Guevaras bok "dagbok fran en motorcykel" sa jag hoppas fa en annan bild av att resa i sydamerika an att lyckas hitta de mest bortskamda rika familjerna!

Trevlig helg!

Igar var en handelserik dag, fran att jag kom till jobbet utan barn och skulle stada och en odla hoppar upp ur papperskorgen det forsta som hander och nar jag drar ut en lada som jag stadade i fredags (och da myllrade det ut hundratals sma kryp som bodde i en knolig pappershog) sa lag en dod kackerlacka dar till att jag pa kvallen blev uppsokt hemma av en nunna som bokstavligen slet i mig for att fa med mig och min hjalp till Quito.
Det rader verkligen olika bud, nunnorna vill skicka mig till Quito eller att jag jobbar pa ett barnhem har i tva veckor och sen hos dem igen for "for dem spelar det ingen roll", svenskarna har pa plats vill att jag ska vara i ett och samma projekt hela tiden for det inte ska bli for hattigt sa byter jag nu blir det dar jag ar, medan svenska organisationen i sverige vill att jag ska ga runt for mitt jobb ar tydligen att utvardera for kommande volontarer och hur vi kan hjalpa till, inte att jobba med barnen.
Sa nu ar det nya tag, men efter att ha sett Natalies rum idag ar jag ganska overtygad att flytta dit nar den lilla ungen som bor dar flyttar ut, formodligen sondag. Sa till veckan. Da har jag gett familjen en chans och tyckt det var trevligt men det vore kul att kunna ga ur duschen pa ett rent golv och ha vatten hela tiden. Och aven kul att hora och se mer av nunnornas liv! Dock bor jag ju inne i centret dar jag jobbar sista veckorna isafall men det far bli sa, det finns TV och DVD dar pa rummet! faktum ar att det inte finns mycket att gora i denna forort till esmeraldas, Ecuadors fattigaste stad, sa lite sallskap ar inte fel. Dock ar familjen trevlig men kanske inte forevigt. Och jag langtar verkligen efter ett rent badrum med dorr.

Men man vet aldrig, imorgon kanske jag ar i Quito!? (nej mamma, det ar bara som jag sager)
Jag stannar har och ska gora mitt basta for att fa det som Prosit. Kanske gar det att ha ett litet utbyte av erfarenheter/stenciler/foton/teckningar etc. Sant jag ska undersoka och med min administrations- och organisationsadra ska det nog inte bli nagra problem. Kanns ratt kul faktiskt for som vanlig froken hade jag ju inte mycket att komma med. Och det beror inte pa mig, det beror pa rutinerna.

Just nar jag tyckte det var battre med familjen sa kommer jag hem igar och vad hittar jag, nan har varit och anvant mitt smink! Det rader inga tvivel, jag hade borsten i en plastpase och anvande for en farg, och nu var den anvand for rouge och min troja som lag pa en stol under spegeln var tackt av rouge…. Jag ar sa arg sa jag kokar!
Jag hade borjat vanja mig med att de pillar pa allt NAR JAG AR DAR, att vi inte har rinnande vatten sa ofta, att de inte anvander toapapper, aldrig stadar vare sig huset eller toan, lagar mat med kranvatten…. Men att nan gar in i mitt rum nar jag inte ar hemma och anvander mina grejer, det ar for mycket. Jag var sa nara att bara packa mina saker och flytta till nunnorna. Men jag tankte att jag forst ska prata med henne, jag pratade med syrran och mamman och de vet hur arg jag ar och imorse sa mamman att hon pratat med flickan men "hon hade bara gatt in och anvant sminket, inte rort nagot annat… det kan vara latt att kanna fortroende att man far gora sa" eehh….. NEJ! Det ar INTE ok.
Men det kanns dumt att straffa hela familjen for det, det trakiga ar att det var hon jag borjade komma overens med och som fixar gratis utflykter till alla mojliga stallen….

Imorse nar jag kom till jobbet hade de kommit pa att det skulle vara trakigt for mig att jobba i kvinnocentret i tva veckor, eftersom det enda jag kan hjalpa till med ar vika klader. Och ja, jag har inte betalat 18000 for att vika klader.
Sa de vill skicka mig till ett liknande center i Quito, men nu hade de ringt organisationen och eftersom Hakan och hans fru ska fa barn i dagarna sa ville inte frun ha mig i Quito…. man kan undra hur mycket mer jag skulle vara ivagen dar an har, jag forvantade mig support var jag an ar i Ecuador (aven om jag har forstaelse att nagon far barn, men da kunde ju organisationen fixa sa inte hakan behover vara pa galapagos nu och nagon annanstans de forsta 10 dagarna efter fodseln)

Sa det blir kanske ett dagis for fattiga barn har i esmeraldas. Dar jag jobbar nu ar de ju inte fattiga som jag trodde fran borjan, utan det ar ett vanligt dagis, styrt av nunnor.

Sa vi far val se vad som hander, i eftermiddag ska en grupp ungdomar komma (de skulle kommit imorse blev jag tillsagd) sa om de kommer ska de mala och greja och jag ska hjalpa till.

Andra dagen pa jobbet var mycket battre, nastan sa jag kande att jag hade velat stanna langre. Det som verkligen behovs har ar rutiner och pedagogik, det ar mest det och det kan jag ju inte tillfora pa fyra-fem veckor. Nu efter tredje dagen kanner jag att jag inte kan tillfora mycket har och kanner mig lite skeptisk till att skicka hit unga tjejer som inte kan nagon spanska, det ar inte vad de behover. De behover pengar och personal harifran. Dock har de ju inte utbildning heller utan det som raknas ar om man har barn sjalv… En overaskning ocksa var idag att vi har stangt imorgon och fram till och med mandag den 16 mars. Tva veckor vill saga, men eftersom de inte visste nagot sa kunde de inte stanga idag. Hakan hade sagt till mig (nar jag kom till esmeraldas, inte nar jag var i quito eller sverige) att de skulle ha stangt en vecka i mars men de visste inte vilken. Lite sent patankt kanske, och nu har regeringen/ledningen stangt tva veckor for det inte finns nagra pengar. Men jag har att gora, imorgon kommer en grupp ungdomar som ska mala och pyssla lite sa jag ska hjalpa dem och sen tankte jag ta en dag eller halvdag att ga igenom allt som finns och se om det ar nagot jag kan bidra med. Jag borjade i fredags nar barnen sov, da ar det tva timmar med absolut nada att gora, och jag hittade planeringspapper och sa och kande mig lite hoppfull, det trakiga ar att de inte visar det for mig. Men det kommer kanske, dock missar jag ju tva veckor pa dagiset nu sa det blir mindre tid att gora nagot pa. Men kanske kan jag gora lite nytta med att forbereda for nastkommande volontarer. Jag har borjat pa en “bok” med information, lekar etc. men grejen ar att det redan finns massor av sanger, material etc. men man maste sortera lite och sa. Jag ska forsoka fa till att kopa lite mappar och parmar om det inte finns fler, vi har inte mappar till alla barnen att samla teckningar i. Sa jag i min ordning och reda-anda tycker anda att det ska bli ganska skont att ga och skrota runt dar och smasortera bland kritor och papper och hjalpa till att mala och sen fa vara med kvinnorna ocksa. Pa sa satt far jag ju lite av bada. Nog om jobbet, jag hade en underbar helg! Efter en lite tuff start med familjen mest for de var sa paflugna dottrarna sa har jag kommit fram till att den ena kommer jag jattebra overens med och vi har gjort mycket, och den andra ar obotlig och inte ens nar jag sagt ifran sa lamnar hon mina saker ifred. Tog bara nagon timme efter jag ringt hakan och klagat lite over forsta dagen och att jag inte far vara ifred hemma sa kom hon in och provade mina skor. Detta ar en 21-aring som har barn med en colombianare som bor i ecuador, som tror att USA ligger i europa och har fragat mig om jag traffat prinsessan diana pa riktigt. Det kan liksom inte hjalpas. I fredags var vi ute en svang och eftersom den yngre, smarta och sota kanner allt och alla sa kom vi in gratis overallt och blev bjudna (ingen behover oroa sig, jag dricker knappt och haller koll pa flaskorna och ser nar de oppnar. Det ar INTE bjudartypen for att droga oss, det ar for hon kanner alla agare eller sa har de nagon att betala for sig for de ar bortskamda) Dansade bade salsa och merengue och insag att det inte rackte nanstans att vi hade haft salsalektioner i quito. Det ar inte sa folk dansar. Men det gick helt ok och det var riktigt kul. Otroligt att se alla killar dansa och vicka pa hofterna! Lordagen akte vi till atacames och skulle ligga pa playan hela dagen och bli bruna tankte vi, men solen lyste med sin franvaro sa efter en battur da vi sag blafotade faglar, pelikaner och masar á la “mai mai” i hitta nemo sa gick vi till ett hotell dar hon kande agaren (saklart) och badade i poolen och jacuzzi. Har inte kannt mig sa ren sen jag kom till esmeraldas! Hemma funkade inte vattnet i lordags sa det var ju skont vi kunde bada ordentligt i atacames. Ofta funkar duschen men annars har vi en balja man far osa ur… Borjar vanja mig, tyckte forst det var lite jobbigt utan varmvatten, nu ar jag pa stadiet att jag foredrar att duschen funkar och hoppas att det finns vatten overhuvudtaget. Sondagen var riktigt mysig familjedag, vi gick allihop i kyrkan klockan halv atta och sen ut och at pa restaurang frukost! Riktigt god fisksoppa med yucca i (yuca smakar som potatis och anvands till allt har!) Sen akte vi till en strand som heter Mompiche, ca 2 timmar harifran. Allihopa i deras stora bil. Kom fram och playan var helt underbar! Inte ett hotell eller turistig restaurang i sikte, bara bungalows bland kokospalmer, fiskebatar och familjer som spelade fotboll pa stranden, gamla som unga. Badade lange, fikade kex och tonfisk pa stranden och brande mig lite. Och jag sag surfare! Riktiga gringos, akta gamla surfare och ecuadorianer blandat. Familjen hade inte heller varit dar och var aven de helt fralsta! De vill aka tillbaka och sova pa stranden och vara dar langre, vi far val se om det blir av. Till helgen ska vi till nagon slags stuga till deras kusiner med vattenfall, hastar och sa. Lordagen ska vi till nagot liknande till en av Carlas kompisar som bjudit in oss. Langtar redan! Jag har andrat nu fran att tycka att en manad ar lange till att riktigt njuta! Det som kanns varst nu ar att bo i en glasskiosk och ha fri tillgang till GB-glassar och kulglass och inte kunna ata p.g.a. mjolkallergi… Och om jag tullar pa allergin ar jag radd magen kraschar eller att de kommer borja ge mig annat med mjolk, sa jag tors inte. Men klarar jag mig fran magsjuka (vilket verkar lite svart) sa ska jag ata glass sista veckan har jag sagt =) Igar kom Natalie ocksa sa nu har jag aven svenskt sallskap. Sitter och ska styra upp var galapagosresa nu och sen ga hem och traffa min familj.

Det har varit en minst sagt tuff start har… Det ar val manskligt att langta efter en ordentlig dusch nar man ska jobba sahar? Det har vi inte. Inte nog med att det bara ar ett draperi for oppningen till toan/duschen, det finns inget varmvatten. Sa jag kommer nog inte kanna mig ren pa en manad… nog for att det ar varmt har men handerna och ansiktet och sa vill man anda tvatta varmt for att fa bort skiten…

Familjen ar snall och trevlig, speciellt mamman. Pappan sager inte sa mkt utan star mest i slakteriaffaren. Den maste jag ga igenom varje morgon och det luktar blod och dod och jag vill inte tanka pa att det ar det dar jag ska ata. Alltid annars bara gatt forbi sanna stallen och tankt att jag aldrig kan forsta de som koper kott som legat/hangt ute hela dagarna…. Imorse gick jag rakt in i en lang svans av nat slag som stack ut ur frysen.

Dottrarna i familjen ar varre an jag nansin kunnat dromma om. De vill bara val och ar trevliga men sen jag kom har de inte lamnat mig ifred for en enda sekund. De foljer efter mig, ar det inte den ena sa ar det den andra som kommer in pa mitt rum, lagger sig i sangen och pillar pa ALLA mina saker. Allt ifran underklader till dagbok pa svenska, ater mitt godis, tar ut packning ur packpasar, haller upp klader (tack och lov har de inte provat nat an) och jag gruvar for att lamna det for de ska ga in och rota. Jag har inget hemligt men nar vi inte ens har innertak skulle jag garna vilja ha mina saker ifred iallafall. Och de ar totalt utseendefixerade. De har kommenterat HELA mig och de tycker jag ar fin sa jag ska val ta det positivt men jag tycker INTE om att bli uppvisad for andra. Jag ar redan sedan hela mitt liv sjukt less pa "vad lang du ar!" "Vad stor du blivit" och nu ar det ideligen "titta pa varan svenska, hon bor i mitt hus!" Igar skulle ena dottern ta med mig ut och ata, jag ville inte men blev overtalad. Hade valdigt garna atit mammans lagade mat och bara tagit det lugnt eller foljt dem till kyrkan. Igar var kvallen da alla katoliker ritade kors i pannan. Hade varit kul och se. Men jag var inne i stan, efter att hon ljugit for en annan kompis att jag var sjuk sa vi kunde aka till dessa istallet for det skulle vara nara snygga killar dar. De var dock inte dar utan bara hennes kompis och dennes pojkvan pa typ 55 ar. Som betalar. Sjukt ackligt. Och da far hon jag bor med for sig att visa upp min mage for sin kompis, bara for den ar platt! Det acklade mig till tusen… Att killar och man i alla aldrar visslar och ropar pa gatan har jag borjat vanja mej vid, men att inte fa vara ifred hemma… Personlig integritet? Nagon?
Jag blev varnad att kustmanniskor skulle va mycket mer oppna och dra med en pa saker utan att fraga men jag tankte inte pa att familjen kunde va sa… Nasta vecka kommer Natalie, hon ska bo hos nunnorna sa far jag inte lugn och ro far jag val hanga dar. Men det blir sakert battre snart, kanns langt med en manad just nu bara.

Forsta dan pa jobbet idag ocksa, det var ingen barnlek. Lange satt jag bara och tittade pa och tankte att jag maste fa ha atminstone en introduktionsdag da jag inte gor sa mkt. Men det ar 36 barn i gruppen pa tva larare. Dock var inte alla har nu for det ar skollov och dessutom varit karneval sa idag var det bara drygt 20 barn.
Forst var vi inne till ca halv elva fran atta och det enda som hande var att vi sjong en sang tva ggr, "bad" fader var (pa spanska saklart) och sa at barnen att inte slass. for slass gor de hela tiden. Sen skulle vi ga ut och jag skulle dela ut kex till dem och da blev de som galna, de ryckte och slet i mig och slog mig. Som riktiga tiggarbarn och INGEN lyssnar nar man sager at dem. Jag vet inte om det ar en fordel eller nackdel att ha jobbat pa dagis och fritids men jag tror nastan att det ar en nackdel. Kanns sa hopplost att inte kunna gora nagot. Jag ar sa van att allting funkar nagorlunda och att barnen protesterar i borjan ar inget konstigt eller att de testar en… Men de slar alla froknar. Och froknarna sager bara snalla saker tillbaka, och det ar ju tur det att de inte slar dem.
Men alla har med sig lite olika saker att fika och sa blir de ju avundsjuka pa varandra naturligtvis och ingen vill ge nagon annan nagot. Dela med sig eller bjuda existerar inte. Och nar de kommer pa morgonen ar de hela och rena, och har med sig lekklader. Sa byter de om och dar kring halv elva gick vi ut i en timme. Klockan halv tolv var lunchen och da var det totalt kaos, alla skulle ata samtidigt och froknarna bara sprang runt och hjalpte till. Pa nat otroligt satt far de det att funka anda. Sen kom det jag blev mest forvanad over, alla skulle duscha! Da ska vi tvatta stjarten pa alla ungar och nog vet jag att det behovs for de gar sjalva pa toan och far bara papper nar de ska bajsa. Och varannan har diarré for nagra har jag foljt med iallafall och nagra vill ju ha hjalp ocksa.
Och imorrn ar inte den riktiga froken dar och de tva praktikanterna som var dar idag (och igar tydligen) ar inte heller dar. Froken ska skicka sin dotter och jag hoppas den andra lararen som var med da och da idag ar dar, annars kan det bli jattejobbigt. Det tar emot lite att duscha dem alla ocksa, jag vanjer mej val men just nu har jag lite bacillskrack… De har ratt mkt myggbett och manga har influensa. En hade feber hela dagen, diarré och klagade pa ont i magen och det enda de gjorde var att ge honom febernedsattande… Tufft for en 3-4 aring.
Och jag verkar ska va i den gruppen, 3-4 ar. Lite grann med de storre barnen (upp till 5 da de borjar annan skola) och lara dem lite engelska. Vore skont att ha nagot att gora for efter lunch kom andra chocken. Da ska ALLA sova! 20 st pa samma stora madrass i det enda lilla rummet till forfogande. Det var ju saklart stort omojligt. Ska bli intressant att se om det lyckas en enda dag denna manad att fa alla upp till 36 barn att somna.
Sen skulle de inte gora nagot mer forran de slutade sa de vaknade eftersom och borjade slass och innan foraldrarna kom var det viktigaste av allt att de blev vattenkammade. Foraldrarna fick inte komma in i rummet utan fick saga vem de skulle hamta sa gjorde vi iordning dem. Ombytta tillbaka till kladerna de kom i, uniformen oftast.

I borjan av dagen var jag nara att borja grata flera ggr av hemlangtan, langtan att styra upp nagot, hopploshet att inte kunna, varme, orattvisa etc. Och jag skulle onska mamma var har och kunde hjalpa mig, jag har vetat att hon och de andra pa prosit och kornetten och alla pa sofiehem varit bra men inte hur duktiga de ar och hur langt vi kommit i barnomsorgen i Sverige. Det kommer bli en laaaaang manad. Men det kandes battre mot eftermiddagen och kanske kan jag gora nagot iallafall. Och barnen borjade fa lite respekt och manga ville sitta i knat och sa (saklart de som slass mest) En pojke slog mig och forsokte ha sonder min troja och skrek att jag var dum och nar jag fragade varfor sa svarade han "for att du inte alskar mig".