Kategori: The Tramp goes…

Sa har vinden vant igen, magsjukan gick over, vi har vatten igen och jag har haft en riktigt trevlig helg!
Fredagen var som "sagt" ocksa hemma fran jobbet, och kande mig lite hangig for att vi inte hade nagot vatten. Nar det tog slut i tunnan helt och hallet och inte lagades pa lordagen sa tankte jag att det var kort for helgen, men pa lordagkvall sent sa horde jag det spolade… gissa om jag sov gott! =) Gick upp och tog en laaaaang dusch pa sondagmorgon!

Men innan det spenderades lordagen med Natalie i Sua, en strand soder om dar vi bor, ca en halvtimme. Man hoppar av bussen, gar i fem minuter och sen kommer man till en jattefin lugn strand, bara en bit bort i samma vik som Atacames dar jag var forra helgen. Atacames ar storre, Sua var mycket mindre och helt lugnt. Fick ligga (sa nar som pa tva 13-aringar) helt ifred och lyckades saklart branna oss lite, trots massor med solkram. Men det ar inget att gora at och fick vara vart!
Nar vi kom tillbaka hangde vi med Denis som skulle med sin dotter och grannfamiljen in till centrala esmeraldas till en fin park for barn. Mycket mer an sa ar svart att gora nar man inte vet vars man ska ga i centrum, parkerna ar dar folk ar och som ar "nat att se". Sa vi strosade lite, tog ut pengar, handlade lite fornodenheter pa en "riktig" affar (dar man far ga in sjalv och inte forsoker bestalla genom galler pa spanska) och sen akte vi hem.
Var medbjuden att ga ut men orkade inte och lite orolig att jag inte skulle bli helt frisk om jag tappade all somn eller drack minsta lilla ol.

Sa pa sondagen gick vi INTE till kyrkan for hon som gick ut kom hem for sent (kl. 5, da ar det jobbigt att ga upp till kyrkan kl. 7, men jag tycker det ar lite vekt av foraldrarna) sa jag langduschade och sen skulle vi helt plotsligt aka pa utflykt. Egentligen skulle vi inte det for bilen ar inte registrerad men de hade kommit pa att det var sondag sa da skulle det nog inte vara nagra poliser ute.
Hade bestamt med natalie men efter manga om och men fick hon folja med oss iallafall, vi akte bak i en pickup sa dar fanns det stjarterum!
Akte till min vardmammas kusins hus som var ute i buschen med alla mojliga djur, bl.a. en kalkon spatserandes pa garden. At kycklingsoppa som de slaktade mitt framfor ogonen pa oss. Gick val battre for mig an for vegetarian-natalie =)
Men det var jattemysigt och vi badade i en flod och allt var riktigt idylliskt och lugnt och skont. Paminde valdigt mycket om en dag i talludden dar hela dan mest gar ut pa att laga maten och umgas.
Vi firade internationella kvinnodagen, jag blev faktiskt forvanad att det var sa stort har. Nog for att den ar internationell men de ar sa outbildade har i allmanhet.
Dessutom Juanitos fodelsedag, min "lillebror", men han firades inte direkt och jag behovde inte skammas som inte hade nagon present for det hade inte nan annan heller! Istallet gick han runt till alla vi kvinnor pa morgonen och kindpussade oss och onskade "grattis" pa kvinnodagen!!
Det kallar jag uppfostrad! =) Han ar faktiskt jattesot, jag gillar verkligen att ha en lillebror eftersom jag ar van vid det och han paminner ocksa aven om kusin Lars. En just fylld 17-aring som gillar kora fyrhjuling, langtar efter korkort och faktiskt kor battre an sin pappa (det kanske inte ar nagon likhet Tony!) gillar att branna CD-skivor och titta pa TV =) 
Systrarna ar ocksa battre nu, jag har nog helt enkelt vant mig och nar jag standarden ar overkomlig, och jag ar verkligen inte krasen, sa kanns allting bra igen! 
Det behovdes kanske lite invanjning men det ar nog ocksa sa att det "hander mycket med en sjalv" som en tidigare volontar sa. 

Innan vi akte hem pa lordagkvall akte vi en bit langre in i buschen och badade i vattenfall. Hela familjen tjoade och klattrade, trots att ingen kan simma! Det var inte grunt men anda, jag skulle vilja se mina mostrar klattra pa klippor och duscha i vattenfall! (Vem foljer till brudslojan i sommar?! =))

Missade som tur var kyrkan, for jag var dodstrott och trots att jag inte ar speciellt religios vill jag inte ga till kyrkan halvblot, med bikinin under sa man ser ut som en mjolkkossa med flipflops. 
Juan fick bestamma mat for jag sa att sa gor vi i min familj och sa at vi hamt-mat: kotletter, ris och bonor. Kanske later trist men jag alskar faktiskt maten har! Den ar enkel och god. Senast imorse at jag massor med stekt banan och prinskorv till frulle =) 

Sa var det dags igen for magsjuka. Jag har bara vantat pa det, det ar helt omojligt att undvika, de her kranvatten pa allt och har ingen aning om vad som kan orsaka dalig mage. De vet inte vad pastorisering ar, utan tror att farsk ost ar nyttigare an processerad. Kanske for dem ja. Men inte for svenskar. Dock ater ju inte jag varken ost eller mjolk men eftersom ingen har kopplar att mjolkprodukter inkluderar visst brod, ost, choklad, gradde etc. Sa far man fraga tusen ganger och de forstar helt enkelt inte battre. Jag ar ledsen att stamma in i fordomarna men folk har ar otroligt outbildade. Och de bryr sig inte. Jag har kannt att denna blogg, min dagbok och mina samtal med Natalie har blivit alltmer egocentrerade och pa vad som ar jobbigt har. Det ar som att jag soker det jobbiga. T.ex. kanner jag att jag ger upp om jag flyttar till nunnorna och inte uthardar att bo med familjen. Dock ska jag flytta nu efter helgen da jag upptackt att vi har rattor ocksa. Pa overvaningen. Om man har platt-TV, dator, stor bil etc. ar man inte fattig. Har man da rattor i sitt hus, pa overvaningen, sa ar det javligt skitigt bara. Toan ar inte stadad sen Franco dog, finns ingen toadorr, de anvander inte toalettpapper (ar det dyrare an internet eller varmvatten?) och sen nagra dagar gick lampan och ingen har satt i en ny sa nu har vi inte lyse heller. Men eftersom det inte finns nagot innertak eller dorr utan bara ett draperi sa kommer det ju in lite ljus utifran.

Som sagt, kanns som jag bara klagar, men det kan inte hjalpas att det har faktiskt inte ar att "upptacka hur familjer har har det" utan att upptacka hur de valjer att ha det. For de jag bor hos ar otroligt bortskamda, ager flera huskomplex och det gar bra med affarerna.

Och de har ju bjudit mig pa juice och glass fran kiosken men haromdagen nar jag tog en juice sa sa mamman at t den aldre dottern (hon med barn) hade fatt ta over affarerna "sa hon ska kunna kopa blojor och sa till sitt barn" och att hon sagt att hon ar skyldig mig sen internet forsta dan sa kan hon ju dra av det pa det jag tar har. Tack for att ni sa det fran borjan. Sa jakla snikna ibland, bara for att det blivit dalig stamning. Jag undrar vad Patricia (Hakans fru, ocksa koordinator) egentligen sa nar hon ringde dem.

For ovrigt tvivlar jag starkt pa att Denis gor inkopen sjalv, hon bara far pengarna. En san fin omskrivning till att ge pengar till sina barn, lata dem skota affarerna.

Nae, jag ar klar med den har familjen nu. Har tusen anledningar att flytta och eftersom dagiset un ar stangt sa har jag fatt lite instruktioner om utvardering fran Sverige som jag ska gora. Hade jag ingen aning om, det ar sa manga olika bud sa jag blir lite snurrig. Men jag maste forsoka fa nunnorna att ta sig tid med mig och forklara organisationen och lite sant, och sen ga runt pa de olika avdelningarna och observera. Da kan jag dessutom utvardera skillnaderna med att bo i familj och hos nunnorna eftersom jag ar den forsta som gor bade och (i Esmeraldas) och sa smaningom ar tanken att alla volontarer ska bo pa centret hos nunnrna. Saledes kommer jag nasta vecka att vara pa barnhemmet langre upp pa gatan (dar de inte behover mig men kan tanka sig att jag far hjalpa till om jag vill) och sen tillbaka pa fundación amiga nar det oppnar igen. Blev inget jobbande pa barnhemmet denna vecka p.g.a. magen.

Men jag ar lugn med det, denna gang var jag installd pa det och tanker inte lata det ga sa langt som i jordanien utan kora stenhard te-diet med lite ris och brod, och ga till lakaren om det inte blivit battre efter helgen. Och sa har jag antibiotika med mig fran Sverige om det skulle behovas. Forhoppningsvis gar det val over av sig sjalvt, nagot som maste ut bara, och annars blir det medicin. Och hos nunnorna ar allt renare ocksa.

Forst trodde de att det var papayan de gav mig nar jag var hungrig men inte fick varma min mat for klockan inte var middagstid (den var halv fem och jag maste vanta till halv atta, trots att de bara varmer upp lunchen till mig och inte ater med mig) men nar jag fick feber och kraktes igar (ursakta klarspraket) sa borjar jag misstanka nat annat. Men som sagt, inget att gora nagot at, bara vanta och jag mar bra i ovrigt, har inte tappat humoret och nu ar det helg och jag kan vara med Natalie hela tiden.

Dock eftersom det blir helg blir det nog inga fler blogginlagg pa nagra dagar, sa ingen panik att jag skulle lagts in pa sjukhus, blivit ranmordad pa dagis eller annat: det ar internetcaféerna som har stangt bara! =)

Carla pratar med mig igen, dock har hon tappat sin telefon sa vi kan inte ringa till kompisen vars stuga vi skulle till imorgon. Sa vi far se vad som hander i helgen. Men idag skiner solen fantastiskt skont, inte smutskvavt.
Och det ar inte sa farligt som det alltid later, men jag skriver arligt har och kanner att det ofta blir egocentrerat och nat slags "hitta det varsta". Men jag har borjat lasa Che Guevaras bok "dagbok fran en motorcykel" sa jag hoppas fa en annan bild av att resa i sydamerika an att lyckas hitta de mest bortskamda rika familjerna!

Trevlig helg!

Igar var en handelserik dag, fran att jag kom till jobbet utan barn och skulle stada och en odla hoppar upp ur papperskorgen det forsta som hander och nar jag drar ut en lada som jag stadade i fredags (och da myllrade det ut hundratals sma kryp som bodde i en knolig pappershog) sa lag en dod kackerlacka dar till att jag pa kvallen blev uppsokt hemma av en nunna som bokstavligen slet i mig for att fa med mig och min hjalp till Quito.
Det rader verkligen olika bud, nunnorna vill skicka mig till Quito eller att jag jobbar pa ett barnhem har i tva veckor och sen hos dem igen for "for dem spelar det ingen roll", svenskarna har pa plats vill att jag ska vara i ett och samma projekt hela tiden for det inte ska bli for hattigt sa byter jag nu blir det dar jag ar, medan svenska organisationen i sverige vill att jag ska ga runt for mitt jobb ar tydligen att utvardera for kommande volontarer och hur vi kan hjalpa till, inte att jobba med barnen.
Sa nu ar det nya tag, men efter att ha sett Natalies rum idag ar jag ganska overtygad att flytta dit nar den lilla ungen som bor dar flyttar ut, formodligen sondag. Sa till veckan. Da har jag gett familjen en chans och tyckt det var trevligt men det vore kul att kunna ga ur duschen pa ett rent golv och ha vatten hela tiden. Och aven kul att hora och se mer av nunnornas liv! Dock bor jag ju inne i centret dar jag jobbar sista veckorna isafall men det far bli sa, det finns TV och DVD dar pa rummet! faktum ar att det inte finns mycket att gora i denna forort till esmeraldas, Ecuadors fattigaste stad, sa lite sallskap ar inte fel. Dock ar familjen trevlig men kanske inte forevigt. Och jag langtar verkligen efter ett rent badrum med dorr.

Men man vet aldrig, imorgon kanske jag ar i Quito!? (nej mamma, det ar bara som jag sager)
Jag stannar har och ska gora mitt basta for att fa det som Prosit. Kanske gar det att ha ett litet utbyte av erfarenheter/stenciler/foton/teckningar etc. Sant jag ska undersoka och med min administrations- och organisationsadra ska det nog inte bli nagra problem. Kanns ratt kul faktiskt for som vanlig froken hade jag ju inte mycket att komma med. Och det beror inte pa mig, det beror pa rutinerna.

Just nar jag tyckte det var battre med familjen sa kommer jag hem igar och vad hittar jag, nan har varit och anvant mitt smink! Det rader inga tvivel, jag hade borsten i en plastpase och anvande for en farg, och nu var den anvand for rouge och min troja som lag pa en stol under spegeln var tackt av rouge…. Jag ar sa arg sa jag kokar!
Jag hade borjat vanja mig med att de pillar pa allt NAR JAG AR DAR, att vi inte har rinnande vatten sa ofta, att de inte anvander toapapper, aldrig stadar vare sig huset eller toan, lagar mat med kranvatten…. Men att nan gar in i mitt rum nar jag inte ar hemma och anvander mina grejer, det ar for mycket. Jag var sa nara att bara packa mina saker och flytta till nunnorna. Men jag tankte att jag forst ska prata med henne, jag pratade med syrran och mamman och de vet hur arg jag ar och imorse sa mamman att hon pratat med flickan men "hon hade bara gatt in och anvant sminket, inte rort nagot annat… det kan vara latt att kanna fortroende att man far gora sa" eehh….. NEJ! Det ar INTE ok.
Men det kanns dumt att straffa hela familjen for det, det trakiga ar att det var hon jag borjade komma overens med och som fixar gratis utflykter till alla mojliga stallen….

Imorse nar jag kom till jobbet hade de kommit pa att det skulle vara trakigt for mig att jobba i kvinnocentret i tva veckor, eftersom det enda jag kan hjalpa till med ar vika klader. Och ja, jag har inte betalat 18000 for att vika klader.
Sa de vill skicka mig till ett liknande center i Quito, men nu hade de ringt organisationen och eftersom Hakan och hans fru ska fa barn i dagarna sa ville inte frun ha mig i Quito…. man kan undra hur mycket mer jag skulle vara ivagen dar an har, jag forvantade mig support var jag an ar i Ecuador (aven om jag har forstaelse att nagon far barn, men da kunde ju organisationen fixa sa inte hakan behover vara pa galapagos nu och nagon annanstans de forsta 10 dagarna efter fodseln)

Sa det blir kanske ett dagis for fattiga barn har i esmeraldas. Dar jag jobbar nu ar de ju inte fattiga som jag trodde fran borjan, utan det ar ett vanligt dagis, styrt av nunnor.

Sa vi far val se vad som hander, i eftermiddag ska en grupp ungdomar komma (de skulle kommit imorse blev jag tillsagd) sa om de kommer ska de mala och greja och jag ska hjalpa till.

Andra dagen pa jobbet var mycket battre, nastan sa jag kande att jag hade velat stanna langre. Det som verkligen behovs har ar rutiner och pedagogik, det ar mest det och det kan jag ju inte tillfora pa fyra-fem veckor. Nu efter tredje dagen kanner jag att jag inte kan tillfora mycket har och kanner mig lite skeptisk till att skicka hit unga tjejer som inte kan nagon spanska, det ar inte vad de behover. De behover pengar och personal harifran. Dock har de ju inte utbildning heller utan det som raknas ar om man har barn sjalv… En overaskning ocksa var idag att vi har stangt imorgon och fram till och med mandag den 16 mars. Tva veckor vill saga, men eftersom de inte visste nagot sa kunde de inte stanga idag. Hakan hade sagt till mig (nar jag kom till esmeraldas, inte nar jag var i quito eller sverige) att de skulle ha stangt en vecka i mars men de visste inte vilken. Lite sent patankt kanske, och nu har regeringen/ledningen stangt tva veckor for det inte finns nagra pengar. Men jag har att gora, imorgon kommer en grupp ungdomar som ska mala och pyssla lite sa jag ska hjalpa dem och sen tankte jag ta en dag eller halvdag att ga igenom allt som finns och se om det ar nagot jag kan bidra med. Jag borjade i fredags nar barnen sov, da ar det tva timmar med absolut nada att gora, och jag hittade planeringspapper och sa och kande mig lite hoppfull, det trakiga ar att de inte visar det for mig. Men det kommer kanske, dock missar jag ju tva veckor pa dagiset nu sa det blir mindre tid att gora nagot pa. Men kanske kan jag gora lite nytta med att forbereda for nastkommande volontarer. Jag har borjat pa en “bok” med information, lekar etc. men grejen ar att det redan finns massor av sanger, material etc. men man maste sortera lite och sa. Jag ska forsoka fa till att kopa lite mappar och parmar om det inte finns fler, vi har inte mappar till alla barnen att samla teckningar i. Sa jag i min ordning och reda-anda tycker anda att det ska bli ganska skont att ga och skrota runt dar och smasortera bland kritor och papper och hjalpa till att mala och sen fa vara med kvinnorna ocksa. Pa sa satt far jag ju lite av bada. Nog om jobbet, jag hade en underbar helg! Efter en lite tuff start med familjen mest for de var sa paflugna dottrarna sa har jag kommit fram till att den ena kommer jag jattebra overens med och vi har gjort mycket, och den andra ar obotlig och inte ens nar jag sagt ifran sa lamnar hon mina saker ifred. Tog bara nagon timme efter jag ringt hakan och klagat lite over forsta dagen och att jag inte far vara ifred hemma sa kom hon in och provade mina skor. Detta ar en 21-aring som har barn med en colombianare som bor i ecuador, som tror att USA ligger i europa och har fragat mig om jag traffat prinsessan diana pa riktigt. Det kan liksom inte hjalpas. I fredags var vi ute en svang och eftersom den yngre, smarta och sota kanner allt och alla sa kom vi in gratis overallt och blev bjudna (ingen behover oroa sig, jag dricker knappt och haller koll pa flaskorna och ser nar de oppnar. Det ar INTE bjudartypen for att droga oss, det ar for hon kanner alla agare eller sa har de nagon att betala for sig for de ar bortskamda) Dansade bade salsa och merengue och insag att det inte rackte nanstans att vi hade haft salsalektioner i quito. Det ar inte sa folk dansar. Men det gick helt ok och det var riktigt kul. Otroligt att se alla killar dansa och vicka pa hofterna! Lordagen akte vi till atacames och skulle ligga pa playan hela dagen och bli bruna tankte vi, men solen lyste med sin franvaro sa efter en battur da vi sag blafotade faglar, pelikaner och masar á la “mai mai” i hitta nemo sa gick vi till ett hotell dar hon kande agaren (saklart) och badade i poolen och jacuzzi. Har inte kannt mig sa ren sen jag kom till esmeraldas! Hemma funkade inte vattnet i lordags sa det var ju skont vi kunde bada ordentligt i atacames. Ofta funkar duschen men annars har vi en balja man far osa ur… Borjar vanja mig, tyckte forst det var lite jobbigt utan varmvatten, nu ar jag pa stadiet att jag foredrar att duschen funkar och hoppas att det finns vatten overhuvudtaget. Sondagen var riktigt mysig familjedag, vi gick allihop i kyrkan klockan halv atta och sen ut och at pa restaurang frukost! Riktigt god fisksoppa med yucca i (yuca smakar som potatis och anvands till allt har!) Sen akte vi till en strand som heter Mompiche, ca 2 timmar harifran. Allihopa i deras stora bil. Kom fram och playan var helt underbar! Inte ett hotell eller turistig restaurang i sikte, bara bungalows bland kokospalmer, fiskebatar och familjer som spelade fotboll pa stranden, gamla som unga. Badade lange, fikade kex och tonfisk pa stranden och brande mig lite. Och jag sag surfare! Riktiga gringos, akta gamla surfare och ecuadorianer blandat. Familjen hade inte heller varit dar och var aven de helt fralsta! De vill aka tillbaka och sova pa stranden och vara dar langre, vi far val se om det blir av. Till helgen ska vi till nagon slags stuga till deras kusiner med vattenfall, hastar och sa. Lordagen ska vi till nagot liknande till en av Carlas kompisar som bjudit in oss. Langtar redan! Jag har andrat nu fran att tycka att en manad ar lange till att riktigt njuta! Det som kanns varst nu ar att bo i en glasskiosk och ha fri tillgang till GB-glassar och kulglass och inte kunna ata p.g.a. mjolkallergi… Och om jag tullar pa allergin ar jag radd magen kraschar eller att de kommer borja ge mig annat med mjolk, sa jag tors inte. Men klarar jag mig fran magsjuka (vilket verkar lite svart) sa ska jag ata glass sista veckan har jag sagt =) Igar kom Natalie ocksa sa nu har jag aven svenskt sallskap. Sitter och ska styra upp var galapagosresa nu och sen ga hem och traffa min familj.