Kategori: Allt möjligt överallt

Såg du det igår?

Johanna W

Jag ser inte speciellt mycket på TV, och när jag gör det är det TV-play-varianterna på internet, när det passar mig. Jag tillhör generationen som lärt sig fixa fram sin egen film, när man vill se den, synka ljudet och ladda hem undertexter på rätt språk. Nu är det inte ens någon konst, man behöver inte ens vara sugen på att olagligen ladda ner, det går blixtsnabbt att hyra eller köpa online. Ändå kan jag hålla med flera ur lite äldre generationer som kan säga att det är så tråkigt numera, när man inte har något att prata om i fikarummet. Förr var det ett spännande program en kväll, och dagen efter hade alla sett det. Eller så hade man inte det, och då var det kört. Om man inte såg reprisen sent någonkväll eller tidigt söndagmorgon förstås.

Några få program verkar dock vara undantaget, dels är det ju livesändningarna förstås, melodifestivalen, fotbolls-VM etc. och så solsidan. Måndagar går ofta åt till ”såg ni solsidan igår”. Det är gemytligt.

Igår fick solsidan konkurrens av något, eller någon, som hela världen såg, samtidigt som han såg hela världen. Och de som inte såg igår kunde ju snabbt kolla på youtube. Så galet, att hoppa genom ljudvallen, det behöver man väl inte ha läst fysik på universitetet för att tycka. Det satt nog ett antal mödrar, brorsor, flickvänner etc. och var glada att de inte satt i teknikbåset med NASA-snillena och höll tummarna.

tweet igår, citat av Felix via Red Bull Stratos officiella twitter

Jag satt och tänkte igår att jag känner bara en jag tror skulle våga. Och när hon blir stor så blir väl mitt mission att bita ihop viljan att låsa in mig i en garderob och sitta där i mission control och hålla tummarna och heja.

Världen förändras, vi slår nya världsrekord och det är ju helt fantastiskt med teknikens framfart och vad som går att göra. Men jag måste hålla med om att det är för himla mysigt också när alla kan referera och fnissa till ”the switch” just idag på fikat också.

Grekiskt kaffe

Johanna W

 

Är stormförtjust i turkiskt/grekiskt/arabiskt kaffe, eller ja kaffe i alla dess former faktiskt. Espressobryggaren, den gamla trogna timglasformade silversaken, har fått lägga sig i loppislådan och jag bor ju tack och lov i ett förlovat land vad gäller bryggkaffe och kaffebryggare. Kunde dock inte motstå att köpa med mig en souvernir från Rhodos, hade nog aldrig riktigt reflekterat över HUR detta magiska kaffe kokas. Och på hotellet där det fanns allt så fanns också den hörna där man fick göra sitt eget grekiska kaffe. Turistigt? Okejdå.

Det visade sig dock, helt väntat, att den har ju samma problem som espressobryggaren och jag har inget gigantiskt kärl av sand i en uppvärmningsbar låda. Har spånat lite på om vattenbad fungerar, vad händer om man fyller en gryta med sand?

Vattenbad fungerar inte och imorse när jag hade slut bryggkaffe försökte jag damma av värmedynamikskunskaperna och höja kokpunkten på vattnet lite genom att salta samt ha så lite vatten att jag kunde köra ”boost”-knappen jättelänge utan att koka över. En viss förbättring, men ingen fulländad optimering.

Alltså, jag är beredd att ge bort idén – ett underlägg mellan induktionshäll och gamla grytor, espressobryggare och saftmajor som får dem magnetiska. Hello ingenjörer, hur svårt kan det va?

trots motgångarna är jag lycklig över mitt fynd på dollarstore (man kan väl inte vara i lycksele eller arvidsjaur utan att gå in?!) 10 kr för kopp och fat!

Produktiv, kreativ, effektiv…. reseskribent nästa?

Johanna W

Det är saker på gång och det ägnas en hel del telefonsamtal, mejl och papperstrassel åt det. Vitt och brett, högt och lågt. Hemligt och ohemligt.

Efter en ganska seg dag, som fredagar tenderar bli frampå eftermiddagen, så fick jag ett ryck. Har bokat inte mindre än en jobbresa, en privatresa, hotellrum för båda och en tågresa.

Ska föreläsa/presentera ett projekt jag varit med i på en konferens i malmö om två veckor och nästa helg ska jag göra något jag sett fram emot länge. Jag har knappt vågat tro på det och mycket riktigt så hade det också blivit strul med anmälan. Men det är fixat nu och jag kan meddela att jag ska gå en reseskribentkurs! Hurra, vad kul det ska bli!

Behöver kosta på mig att ta mig själv lite mer på allvar vad gäller ”jag skulle vilja skriva lite mer”. Bokat hotell trots mängder av kompisar med soffor i Stockholmsområdet. Jag ska unna mig det här, det var ett löfte/beslut som kom fram förra året när jag fick gå coaching via en person som jag är evigt tacksam för, så roligt prova på och faktiskt fick jag mycket mer gjort än jag trodde (ni som känner mig eller läser bloggen då och då tycker kanske jag ändå gör rätt mycket, får ofta höra det, men jag lever också med en ständig känsla av att inte göra allt jag vill vilket coachen hjälpte till massor med att få mig reda ut och fokusera)

Arvodet för exjobbet annonserades också i veckan vilket hörde ihop som en grej att göra klart och sedan belöna vid coachningstillfället.

Nu får det bli som det blir, jag ska inte gå den där kursen i vinstsyfte eller för att få något publicerat, det vore så typiskt mig att sätta upp mål/vinstsyfte på en gång. Jag ska börja med att gå den och prova på och se om jag på allvar tycker det är kul att skriva lite mer seriöst och om jag har någon talang för det. (eller vilja, att tro man kan åka inspirerad och sätta sig i en stuga och skriva en bok har jag förstått är en fantasi)

Fredagskvällen ägnas därför åt att läsa och surfa reseberättelser… En kunde ha det värre.

Stolt deltagare av Stockholm Pride 2012

Johanna W

Sista dagarna på semestern spenderades i Stockholm på tillbakavägen hem, ett mer eller mindre spontanbesök med generöst erbjudande med boende på Östermalm. Mina fina väninnor som jag lärt känna från början genom twitter, som med öppna armar tog emot både mig och andra under helgen. Som ett litet kollektiv har vi varit.

Enligt dem själva, är pride-veckan och framförallt schlagerkvällen ”bättre än julafton” och dels gillar jag ju schlager, dessutom tycker jag alltid det är roligt att uppleva något som någon jag tycker om uppskattar. (Gäller även lyssna på musik, läsa en bok etc.) Utan att ha riktigt läst på visade det sig att det var massvis med artister, och även om det sas att arrangemanget var sämre än tidigare år så fick jag se allt möjligt från ”gamla” klassiker som friends med hela lyssna till mitt hjärta-koreografin och da buzz till Loreen med Euphoria.

Det spontana tog överhanden och en inbjudan till kväll med Lulegäng på fredagkväll och vara med på prideparaden på lördagen övervägde. Outfit-frågan var ett faktum och utan att fundera så mycket slängde jag ur mig en ”vi får väl göra en klänning av gladpack”. Sagt och gjort. Som mina rådfrågade vänner sa: Det är ändå omöjligt sticka ut, gå all in om du ska va med.

Jag iklädde mig i mina för sommaren till ära nyinköpta, färgglada underkläder och pyssliga och modeintresserade Simon Leisjö (lärare till yrket, skulle vilja påstå att även det har ett samband med fallenheten att hantera gladpack på ett kreativt och skapande vis) virade in mig och jag traskade genom Östermalm där en tant nån dag tidigare vänt sig och hyssjat åt mig och min vän med ”oj, här måste man visst ha hörselkåpor” på väg mot prideparaden.

Vi åkte på finest.ses flak och det var helt underbart att se alla ca 540 000  människor som stod längs Stockholms gator och vinkade, gjorde hjärtan, dansade och sjöng. En del var mindre påverkade, en del fotade som om vi vore en utställning och en del var nästan tårögda av glädje. Det är svårt att sätta sig in i hur människor som upplever utanförskap och/eller förtryck känner sig när man inte upplevt det själv, men mycket närmare kommer man nog inte att se andra människors glädje över att få tycka om vem de vill.

Jag är glad att jag blev medbjuden, tacksam för all fin respons jag fått och önskar verkligen från djupet av mitt hjärta att fler vågar följa sina hjärtan. All kärlek är bra kärlek.

Fler bilder finns hos de jag hängt med: Simon, Camilla och Johanna som alla bloggar på finest.

Sommar sommar sommar

Johanna W

Äntligen har den börjat igen, den välbekanta jingeln. Och som året började, verkar knappt vara nån som missat Anja Pärson igår. Så ärligt, öppet, kärleksfullt.

Och ”hon kom ut”. Det som var det stora var att det var med kärlek till sin flickvän. Jag var inte ett dugg förvånad, hur i hela friden jag kunde veta det är ju en gåta, men jag visste inte att det var hemligt och jag tyckte inte det var konstigt. Men det var starkt att berätta om alla år bakom, om att inte själv riktigt kunna acceptera det. Även om jag inte tyckte det var något konstigt, så skulle jag säkert känna så om det hände mig också. Precis som alla saker som bara händer andra. Olyckor och stora lotterivinster. Men det jag fastnade för var att hon pratade mycket om sina två jag, tävlings-Anja och personen bakom. Så trist att det ens ska behöva läggas så mycket fokus på att hon är kär i en tjej. Men visst, det blir en annorlunda historia. En annorlundabra.

Stort grattis till kärleken, en fantastisk karriär och livet framför. Och tack för historien som än en gång gjorde stora delar av hela svenska folket tårögda tack vare den där Anja.

Det bästa är ju att de som pratar får styra programmen själva. Som vanligt otroligt bra uppställning, och som flera av dem redan sagt: Det blir svårtoppat det här. Tur att man kan ladda ner podcast om man missar, hade tänkt skriva vilka jag absolut inte tänker missa, men jag kan inte välja. Det kommer bli en podcast-marathon-sommar.