Jag ser inte speciellt mycket på TV, och när jag gör det är det TV-play-varianterna på internet, när det passar mig. Jag tillhör generationen som lärt sig fixa fram sin egen film, när man vill se den, synka ljudet och ladda hem undertexter på rätt språk. Nu är det inte ens någon konst, man behöver inte ens vara sugen på att olagligen ladda ner, det går blixtsnabbt att hyra eller köpa online. Ändå kan jag hålla med flera ur lite äldre generationer som kan säga att det är så tråkigt numera, när man inte har något att prata om i fikarummet. Förr var det ett spännande program en kväll, och dagen efter hade alla sett det. Eller så hade man inte det, och då var det kört. Om man inte såg reprisen sent någonkväll eller tidigt söndagmorgon förstås.
Några få program verkar dock vara undantaget, dels är det ju livesändningarna förstås, melodifestivalen, fotbolls-VM etc. och så solsidan. Måndagar går ofta åt till ”såg ni solsidan igår”. Det är gemytligt.
Igår fick solsidan konkurrens av något, eller någon, som hela världen såg, samtidigt som han såg hela världen. Och de som inte såg igår kunde ju snabbt kolla på youtube. Så galet, att hoppa genom ljudvallen, det behöver man väl inte ha läst fysik på universitetet för att tycka. Det satt nog ett antal mödrar, brorsor, flickvänner etc. och var glada att de inte satt i teknikbåset med NASA-snillena och höll tummarna.
tweet igår, citat av Felix via Red Bull Stratos officiella twitter
Jag satt och tänkte igår att jag känner bara en jag tror skulle våga. Och när hon blir stor så blir väl mitt mission att bita ihop viljan att låsa in mig i en garderob och sitta där i mission control och hålla tummarna och heja.
Världen förändras, vi slår nya världsrekord och det är ju helt fantastiskt med teknikens framfart och vad som går att göra. Men jag måste hålla med om att det är för himla mysigt också när alla kan referera och fnissa till ”the switch” just idag på fikat också.
Johanna Westberg 