Jag är alltså en stensamlare. Faktiskt av den lite mildare sorten om man jämför med en del med likartade gener. Och stenar är vackra, precis som de är. Det är något med den skrovliga ytan, att de kan ha olika form, färg…. ja, alla stensamlare vet, och de som inte är det ser förmodligen bara just sten. Mina samlarimpulser inträffar oftast på stranden då stenarna ligger i vatten och blänker. Väl hemma har de torkat och har ett annat uttryck. Jag som inte har akvarium och inte är något stort fan av vaser, prydnadssaker, stora fat med ljus, snäckor, sand och sten (även det är precis vad jag tänker att man kan göra när jag går där och plockar, och ofta också gör iordning när jag kommit hem men tröttnar rätt snabbt) och framförallt inte får till en vas med vatten och sten, vet inte riktigt vad jag ska göra av dem. Jjag vill kunna plocka upp dem och känna på dem, och ja faktiskt också lukta på dem ibland. Det jag gör är att olja in dem. Helt vanlig matolja, gnussa lite med papper bara så får de en så mjuk och fin yta så man tror inte det är samma sten. (ta en olja du tycker om för ja, det luktar litelitelite om man luktar på dem). Lack blir blankare och jag tycker det förtar känslan av stenen.

jag älskar oxå stenar på precis samma sätt som du. Jag har dock börjat att tumla stenar och de blir amazing när de blir mjukare i formen och mysigare att känna på. Precis som du tycker jag att lack blir för opersonligt så jag ska testa ditt tips nu med matolja eller kanske hårolja…? Det luktar ju sjukt gott 🥰