Alla kan lära sig, vi har bara lite olika sätt

Det finns något på spanska som heter ”subjuntivo”. Det hade jag ingen aning om förrän min lärare i Barcelona berättade det. Eller snarare kläckte det faktum att alla verb, som har ca 50 böjningar som de är, har ett annat ”mode”, som man använder när något inte är riktigt säkert. Alltså ca 100 böjningar. Per verb.

Jasså. Det har vi ju inte på svenska. Jag är ju svensk. Borde väl jag veta.
Kollade wikipedia.
I modern svenska förekommer konjunktiven främst i vissa stelnade uttryck. Några exempel (i presens konjunktiv) är:
”Leve Sverige!”
”Prisad vare Herren!”
”Jag skall banne mig…”
”Rädde sig den som rädda sig kan!”
”Bevare mig väl.”
”Det vete katten.”

Och så har vi de gamla voro, gingo etc.

Jag har minst sagt svårigheter med detta. Men tack vare idogt spanskapluggande och -leverne så har jag fattat någorlunda. Och jag använder det när jag behöver det. Har bara lite svårt (läs i princip omöjligt) för grammatikregler. Folk från asien däremot, de har inte det. Of course not, de måste ju hänga upp sig på regler eftersom deras eget språk är så otroligt annorlunda på alla sätt och vis. Ordföljd, betoningar, skrift, stavelser, tempus för att inte tala om bokstäver.

Idag var det några av de engelska tjejerna som sa att de inte hade subjuntivo/konjunktiv på engelska. Log för mig själv. That’s what everyone thinks.  Då drog jag mitt trumfkort. Blev så nöjd när jag fick förklaringen för det störde mig verkligen ett tag, men har någon hört Beyoncés låt ”If I were a boy”?

Det heter ju I was, you were, he/she/it was…. Inte I were.

Alla tjejerna köpte det och berättade det sen för alla andra engelsktalande som tragglade på med det.

Och det finns en enda fras som framför alla andra fått mig lära mig ett av sätten att använda det här subjuntivo på spanska på.

I grammatikboken heter det:

SI + IMPERFECTO DE SUBJUNTIVO + CONDICIONALIS SIMPLE

This is how I learnt it: