Vad är det som gör att man så ofta tar kritik negativt?
Jag brukar kunna skaka av mig, ta det konstruktivt eller kanske undvika den negativa.
Jag har inte fått speciellt mer nu än vanligt, och det är inga stora eller allvarliga saker, men ibland känns bara allting som kritiskt.
Och som vanligt försöker jag göra många saker, och allting väldigt bra och nöjer mig inte med minsta miss.
Som naturligtvis händer förr eller senare, konstigt vore annars. Naturligtvis går det mesta också bra, och jag har oftast vett, styrka och mod att inse det och glädjas åt det också.
Behövde en stund helt utan tankar eller action ikväll och gjorde nåt jag inte gjort på väldigt länge, jag tog fram skissblocket.
Jag har saknat att längta efter det.
Det skulle inte bli något, det är bara mina tankar som får ta vägen nånstans.
Johanna Westberg 