Kategori: Umeå

Det är inte lätt att va språkvårdare… Men ack så eftersträvansvärt. Mina funderingar kretsar kring ifall det är bättre eller sämre att göra det i samband med att man läser ett eller flera andra språk. Hela detta år har jag kämpat med först spanskan, vilket i princip försämrade min engelska och därefter repeterat engelskan i två månader med en engelska-fascist påpekandes minsta möjliga fel (vilket förmodligen behövdes även om min engelska var helt klart godkänd före). Lägg till lite arabiska där också så blir ekvationen en fullständig differentialanalys, dvs. mitt språk är helt enkelt, fullt ut fuckt up. (Jamen ni hör… )
Så nu läser jag återigen spanska och jag vet snart inte upp och ner men kan stolt säga att jag snart tagit mej igenom den första skönlitterära boken vi måste läsa och jag förstår den och kan även ana lite nyanseringar, känna paralleller till svenska historier (visserligen pelle svanslös vilket fastslår nivån på boken men man måste ju börja nånstans)

Så, är det då nu man ska passa på när man ändå är i gasen med språk eller är det bättre att koncentrera sej på ett i taget? Jag är beredd att tro (jag har inte mkt annat val än att hoppas) att det är bättre med flera. Det är ju en konst att svänga sej mellan språken också, man vill ju inte bli som victoria silvstedt och bryta på engelska. DET är faktiskt inte ett dugg fränt att "bryta" på andra språk, från svenska. Vi har låneord, men dit räknas inte "fucked up" (jag ser just min stavning ovan, blir lite bekymrad över beviset på hur dagens ungdom försvengelskar språket)

Så, för att återgå till dagens fundering så känner jag mej taggade på att åtminstone försöka sätta dit dessa tre språk (arabiskan är lämnad därhän) och framförallt utveckla mitt vokabulär/vocabulary/vocabulario (se där, inte så svårt)

…på hög eller låg nivå? Försöker bli en språkvårdare i klass med filip och fredrik men det är inte det lättaste….
Är ju i denna frågan ungefär som om ett ljus brinner upp eller ner.
Vaknade imorse och kände att denna dag kommer inte gå till historien som den mest effektiva. Haft Linda här i helgen och haft riktigt kul, samt hunnit ha en sammankomst på spanska distanskursen jag läser. Det är mycket nu.
Bara hoppas jag vaknar imorgon med ett vokabulär utan dess like (på både svenska och spanska) och en energi utan slut så är allt klappat och klart.
Nu kommer pizzorna in genom dörren, haft resten av ligan i stugan över helgen så det blir reunion nu och lite pizza. Lär ju inte bli mer effektiv efter det.

Njae, den va inte så bra. Jag insåg precis efter en stunds pratande med min käre lillebror över en kaffekopp att jag gillar allt som innehåller ordet "försvarstal". Jag kan inte ens förklara eller stå till svars för innehållet i något alster utan jag gillar helt enkelt titeln. En dåres försvarstal. En läkares försvarstal. En blondins försvarstal. (den kanske är ledig fortfarande?)

Sitter och försöker skriva ihop en reseberättelse från Jordanien, min andra i år faktiskt eftersom jag var där på konferens i Januari också. Det är grådassigt regn ute och man gör bäst i att stanna inne och fylla på kaffekoppen regelbundet.

Dock har jag äntligen kommit igång med det jag ska göra i höst och egentligen är jag ganska nöjd med att sitta inne vid datorn och ha friheten att blogg- eller surfrensa hjärnan lite då och då. Jag som var emot bloggande förut, med argumentet "vem fan vill läsa!?" och "vem är mest tragisk, den som skriver och tror att nån läser eller den som faktiskt läser?"

Insåg att jag inte har några kompisar som bloggar (som jag vet om) nu längre när min kusin kommit hem och slutat. Hade jag haft det hade jag tillhört de som faktiskt läst dem. Tillika haft mycket mindre tid att göra mitt projekt och min spanska. Så det kanske är tur. Jag gör inte så mycket iallafall. Men nu har jag ju skrivit ett försvarstal åtminstone.

Nu är jag för fjärde gången "moster", denna gång är det min kusin Maja och hennes Kristoffer som fått en liten dotter! =)
Inga fler besked än att allt verkar gått bra, att det var en perfekt liten flicka med precis lagoma mått!
Sett några bilder redan på sötisen och kan knappt bärga mej att få åka och hälsa på men än så länge har inte ens mormor fått komma på bb (sjuka bb-regler, kan det verkligen vara så fullt?! tur att ryktet säger att de bygger ut).
 

Så var jag hemma igen, känns väldigt skönt, ovant, stressande, slappt och alla andra känslor. Längtar såklart tillbaka men var den tredje sista som åkte så jag vet ju att det inte hade varit kul att stanna heller. Alla andra hade åkt, våra "IAESTE-friends" (studenter från jordan university där för att umgås med och hjälpa oss med allt möjligt) hade börjat skolan igen och Ramadan höll på att bli lite för mycket. Nog åt vi, men ingenting var öppet och eftersom det var olagligt att äta på resturanger eller gatan så blev det till att köpa något på affären eller något bageri, (dvs. vanligtvis kakor eller bröd) och sedan gå hem och äta det på hotellet. Och när man inte blir bjuden på alla festligheterna på kvällarna är det lagom kul. De har en månads fest, man turas om att ha middag så man äter borta hela månaden förutom de 2-3 ggr man själv ordnar middagen. Ca 19.00 när minareterna börjar tjoa så hetsäter alla på tjugo minuter och sen är det dags att be. Och under ramadan går de flesta till moskén för att be. Efter det går man ut på kafé och röker shisha, går hem till nån annan eller framförallt samlas på kafén för att titta på motsvarigheten till julkalendern: ramadan-serien.

Så, det var med andra ord dags att lämna det bakom mig och åka hem. Så nu sitter jag här och har försökt packa upp i tre dagar, letar kläder och skor bland alla kartonger och försöker få ordning på tankar, papper och saker. Ska dra igång höstens projekt vilket består i att läsa spanska på halvtid och göra ett arkitekturprojekt på halvtid.
Projektet har jag bara funderingar i och det ska jag ta itu med fr.o.m. idag och strukturera upp. Måste kontakta min handledare i luleå, umeå kommun, ev. white arkitekter, leta information och texter på internet, installera AutoCAD och sketchUp….. OCH precis mitt i detta (och som jag även vill lägga upp lite bilder nu när jag äntligen har vettigt internet) så har min CD-läsare bestämt sej för att ta ut skiljsmässa med övriga datorn. Så där i finns nu mina bilder som jag inte kan titta på och den vägrar öppna sej för att kunna stoppa in AutoCAD-skivan som jag fått av Andjelka. Suck.
Tur i oturen att pappa har huvudvärk idag så när han väl kvicknar till är han hemma och vi kanske kan trollformla nånting.
Annars blir det till att flytta via min bärbara hårddisk via mackes nya superdator till min gamla trotjänare. Tur jag vant mej att det inte gör något att saker och ting drar ut på tiden. Har varit väldigt avstressande halvår med Barcelona och Amman.

Del två av hösten är som sagt spanska, jag ska fortsätta läsa det eftersom jag vill resa mer till våren, och då till sydamerika. Är ju ändå liksom på gång med språket. Och ju mer man kan desto mer inser man att man inte kan. Har varit två välbehövliga repareringsmånader av engelskan också! Den blev ju inte precis bättre i barcelona men nu är den nog tillbaka där den en gång var, dock utan någon brittisk accent denna gång. (förutom att jag nog aldrig kommer övergå till att säga cän’t istället för can’t, äsk istället för ask etc.)
Så igår åkte jag upp och fick första informationen från umeå universitet om kursen, som är en distanskurs på halvfart hela året. Man får koncentrationssvårigheter bara man läser kursinformationen, klar skillnad mellan hum och civilingenjör här. Denna kurs som alltså motsvarar 15 hp, dvs. en termin heltidsstudier (uppdelat på två terminer då) är i själva verket typ 17 små kurser som ALLA GÅR PARALLELT! Det var ingen vits att ens försöka skriva upp några inlämningsdatum, ordningsföljd på vad jag ska göra etc. Det får bli som det blir. Har gjort en morgontimme grammatik idag så jag är nöjd. Resten ska ägnas åt relationsförmedling mellan datorn och CD-läsare och projekt arkitektur.

Förhoppningsvis kommer det upp lite bilder senare. Ska framkalla och/eller göra något slags visningsalbum bland alla 2500 bilderna…. och sen också för barcelona. Mycket att smälta nu. Kommer nog bli en del bloggterapi. Dock har jag kommit på att blogga är för ensamma människor. När man inte har nåt annat att göra. (för det kan väl inte va normalt att prioritera att gå hem och blogga istället för att umgås med folk??) När jag bodde i bcn och var ensam hemma mkt var det lätt, men nu…. först i jordanien där jag enbart umgåtts med kompisar i två månader (och vi bara hade en skruttig dator att dela på) och nu med en lillebror hängandes hemma….

Jaja, NU är det dags för första samtalen mellan parterna i skilsmässan/återföreningen.

Ma’a salaama!