Kategori: Barcelona

Imorse vaknade jag och trodde att någon hett på taklampan och först hoppades jag att det var Calle som fortfarande va kvar här och sen funderade jag ifall Adriana redan kommit hem. Men det var solen.
Den har lyst med sin frånvaro i tre dagar i sträck och regnet har öst ner så förutom en sväng till bion i fredags har jag inte varit utanför lägenheten. Har ätit upp all mat vi har i skafferierna (och nu är det söndag och imorgon röd dag, ingen vet varför men affärerna är stängda, hur ska det gå?!) skrivit att göra lista och gjort den, läst och lyssnat på ljudböcker etc.

Tillråga på allt så blåser det idag också, hade varit perfekt kite-väder! Men jag har superont i huvudet av min långdragna förkylning och lappen med numret till surfklubben är borta så jag kan inte ringa och fråga om vindstyrka och riktning. Har istället surfat runt på olika bloggar och läste en av mina favoriter, en tjej som bor på Tenerifa och driver ett kite-camp, som körde som tips att gå upp på taket och kolla på havet och dra upp t-shirten och känna med magen. Sagt och gjort, behövde ändå hänga tvätt, och som tur var blåser det för mycket för mej idag. Jag hade, beroende på vindriktning, hamnat på stranden direkt eller efter ett tag på Mallorca.

Måste ta mig ut en sväng dock så jag ska gå och titta nere i hamnen för jag ser att det kommit in ett nytt skepp med 5 jättestora master!

Det finns inte mycket att hitta på i Barcelona när regnet öser ner, speciellt inte om man inte äger varken paraply (para-agua!) eller regnkläder eftersom jag vägrar acceptera något annat än evig sol här. Det slutade därför med bio i fredags, och vi tog första bästa som någon orkade kolla upp att den var på orginalspråk, fått någorlunda recensioner samt vilken biograf och tid den gick på. Det blev "cashback". Och den var jättebra! Otroligt kul på ett mysigt sätt om kärlek och kompisar och drömmar i livet. Inte konstigt att jag sympatiserade lite extra när drömmarna hos huvudpersonerna var att bli konstnär samt lära sig spanska och resa till sydamerika!

Absolut sevärd.

Igår såg jag "ahora o nunca" vilket betyder nu eller aldrig, men jag tror den heter "Bucket list" på engelska och kanske något liknande på svenska. Det är hursomhelst Morgan Freeman och Jack Nicholson som utan att känna varann sen tidigare delar sjukhusrum och får veta att de båda bara har ca ett halvår kvar att leva. De bestämmer sig då för att göra alla saker de aldrig gjort tidigare – nu eller aldrig.
Sensmoralen handlar väl som gissat inte om att man ska åka och se pyramiderna och sånt utan snarare uppskatta lyckan i livet, familjen, att komma hem, att ha ett hem etc.
Väldigt känslosam, förutsägbar och mysig för stunden.

Har börjat läsa "Flyga drake" av Khaled Hosseini, en bok som precis kommit på bio och som många säger är den bästa bok de läst. Calle fick den på St. Jordi (ja, p.g.a. den till honom passande titeln) och vi har suttit på stranden och läst högt ur den.
Nu när han åkt tog han såklart med sig sin bok och jag har insett att jag har abstinens och går och funderar på hur det ska gå för Amir och Hassan och kan inte vänta till sommaren eller Sverige för att låna den, och vill inte se den på bio innan jag läst klart den heller för som vanligt tror jag inte att filmen är lika bra som boken.

Hittade den precis på ljudbok och är överlycklig! Dessutom är uppläsaren Krister Henriksson (Wallander i de nya filmerna)
Fick inga klagomål av Calle men insåg precis att jag nog har en bit kvar att träna på högläsning. Är nog knappast en slump att det är skådespelare som är uppläsare.

Var på ett uteställe igår som var riktigt "posht" (som alla spanjorer skulle göra, stryka framåt med pekfingret under hakan å sätta näsan i vädret) men det var kul för det var avslutningsfesten för de som går ut från min skola, ETSEIB. De hade haft middag och allt men vi anslöt bara till klubben. Kom dit i lagom tid för att det skulle vara i full gång och de spelade riktigt roliga gamla godingar som "I’m a barbie girl", inte visste man att sånt fortfarande var populärt i spanien! =)

Kom fram ungefär tusen spanjorer som vanligt och ville prata med allt som såg blont ut och jag har insett att min vanliga krog-pseudonym Josefin är alldeles för svårt för dem att uttala så jag har fått introducera ett nytt alter-ego: Emma.
Nu är det inte så att jag alltid ljuger för alla utan jag säger såklart mitt riktiga namn när jag träffar folk i skolan, kompisars kompisar etc.
Men när någon uppenbarligen bara vill prata med mig för att jag är blond eller har en blond kompis, och dessutom vill visa sig på styva linan och prata sketen engelska, ja då är det Emma de får prata med.

Det regnar idag och jag antar att det är bra för den här eviga vattenbristen som tydligen pågått i flera år men nu är extremt hotande. Om det inte regnar tillräckligt kommer Barcelona om några månader kanske måsta införa vattenrestriktioner och man får bara ha vatten vissa dagar i veckan!
Kan inte säga "hoppas jag hinner hem till Sverige" för jag ska ju på praktik i Jordanien och där är det officiell vattenbrist sedan länge tillbaka så där får man ändå inte bada badkar och kan ändå inte dricka vattnet i kranen alls.

Har fått veta varför flaggorna varit på halvstång, en före detta politiker, regeringschef, som var väldigt viktig för att skapa demokrati efter Francos Fall

"Regeringschefen mellan 1981 och 1982 Leopoldo Calvo-Sotelo avled 3 maj vid 82 års ålder. Det är första gången sedan Franco som en tidigare spansk regeringschef avlider och regeringen har utlyst tre dagars landssorg"

Nu kände jag mig till slut motiverad att gå tillbaka till "skolan" för spanska. Det är för alla som inte vet ett center för kvinnor för att lära sig olika saker med volontärer som lärare, t.ex. spanska, katalanska, datorer och matlagning.
Vi är inte många under 30…..

Nivån är superlåg eftersom det är så blandat och tidigare slutade jag gå för det gav mig ingenting och jag kände mig stressad över att jag ville lära mej mer och att jag även hade mycket annat i skolan.

Men nu när jag hämtat kraft i ett litet studieuppehåll med klasskompisar, fint väder etc. så gick jag som sagt dit igen. Jag tänkte att nu har de ju hunnit en bit fram i boken också…. men inte då. Några sidor bara.

Vi var 13 kvinnor och ett barn på 3 år fördelade på tre lärare. Det var tre kvinnor med slöja och arabiska kläder som inte förstod nånting, en arabisk kvinna som pratade perfekt spanska men kunde varken läsa eller skriva på något språk. Denna kvinna hade även med sig sitt barn på 3 år som var yngre än hennes barnbarn. Detta berodde på att hon hade varig gift två gånger, men detta var hennes sista man sa hon.
Lärarinnan i min grupp var 78 år och pensionerad spanskalärarinna och hon hade sex barn! Men förklaring sa hon att det berodde helt enkelt på att hon varit gift fyra gånger. (Jaha så då är det normalt?)
Sen var där den skrikande ryskan som nu som tur var inte var i min grupp eftersom hon inte kan annat än skrika. I min grupp var dock tre ryskor, en med genomskinlig gul blus, en med orange-rosa t-shirt med volanger och ett par glasögon med lappen med styrkan kvar på glaset. Den sista ryskan hade TVÅ par glasögon på näsan.
En helt vanlig grupp alltså….

Som det låter är det helt galet men jag gillar det nu när jag inte har någon stress för någonting annat. Snacka om kontrast till stereotypa tekniska universitet med killar i moppemusch så långt ögat kan nå.
Det är kul att få inblick i andras liv också, speciellt kvinnors. Alla har det inte lika lätt här i världen, som hon som aldrig fått gå i skolan. Själv sitter jag och försöker förklara hur det kommer sig att svenska studenter bor hemifrån, att min lillebror inte ens börjat plugga än och bor med sin flickvän och att vi får bidrag och lån från staten. Försök förklara det för en som aldrig har hört talas om något annat än att bo hemma tills man är trettio.
Den skrikande ryskan är här i Barcelona för att hennes barnbarn ska kunna ha råd att gå i skolan hemma i Ryssland.

Idag äter jag min fattig-student-kost med ris, lök och tomatsås utan att tycka synd om mej själv.