Ikväll har löpningen tagit en lite oväntad vändning, ändå kändes den välbekant. Jag har varit på träning. Klockan 18 på gammlia var det löpträning – ”lindingöloppintervaller”. Via facebook fick jag nys om det och frågade nervöst om man var välkommen även om man inte var någon löpare. Alla var välkomna.
IFK Umeå ordnar öppna löparträningar för alla, med upplägg för att olika tempo kan vara med. Idag var det så intervaller, en slinga på 1 km som började med 370 m uppför och sedan resten nerför! Härligt…. tänker man tills syftet framgår: att inte vara nöjd när man klarat backen utan våga släppa på och lära sig springa utför. Bra tankevurpa må jag säga för jag tyckte det var kul hela tiden. Start på jämna 6, 7 eller 8 min beroende på vilket tempo man sprang, så alla fick ungefär lika lång (och i sammanhanget rätt ”lång” tyckte tränaren och de jättesnabba…) vila, ca 1:30-2 min. Hör och häpna men jag sprang mina varv på ungefär 5:45-6min-tempo vilket är ungefär mitt miltempo och sackade bara ca 5 sek per intervall. (Intervaller är oftast snabbare än miltempot förstås eftersom det är kortare, men mjölksyrebackar brukar tendera dra ut på tiden och 1 km är en LÅNG intervall. Ca 2:30 kallkällbacke) Sedan joggade vi tillbaka och så var träningen slut. Alla glada, kommentarer om hur jobbigt det varit och hur bra backintervaller är och att man ska aldrig köra 100% och alltid köra så man känner sig nöjd. Jag gillar det. Jag gillar att ha en tid att passa för träning, jag gillar att någon tänker ut ett träningspass, jag gillar att alla är där kör sitt eget race och peppar alla andra.Det är lite skillnad på att bara fara ut och springa och att faktiskt träna löpning. Det går alltså att hitta sitt sätt.
Löpningen är för mig just nu superkul, men så har det absolut inte alltid varit så jag tänkte dela med mig av mina bästa tips i tips-djungeln:
– Underskatta inte vila.
– Spring det som är roligt, inte det som sägs vara bra.
– Våga utmana och variera. Googla tips och testa. Upprepa tips nr. 1 och 2.
– Ge aldrig upp kampen om att hitta rätt löpskor/sulor/löpteknik/underlag. Prova och prova om.
– Hitta löparkompisar! Finns de inte i fikarummet eller vänskapskretsen kanske de finns på facebook. Eller det kanske är en hund du känner. Det var tydligen helt okej att hänga på även om man inte var löpare. Lite som korpen. Och jag har blivit hejad på i varje lopp fast jag varit nästan sist.
– Hitta rätt kläder. Något som är roligt att ta på sig. Observera att det inte nödvändigtvis är samma sak som supermode. En matchdräkt. Något som matchar. Något som är skönt. Det är värt lägga pengar på en pulsklocka om man vill (och kommer ihåg ladda batterier osv.), eller en tröja med ficka med dragkedja om man behöver det. Eller knästrumpor á la Sotomayor om man haft problem med benhinnorna. Eller en keps om det är varmt.
– Upprepa tips nr. 2
Och kom ihåg: No matter how slow you go, you’re still lapping (varvar) everyone at the couch.
Johanna Westberg 