Renhornen 50 år, thaimat och pyssel – mer glädje får man leta efter

igår hade vi laddat för julpyssel och minsann, här är nu både ljus stöpta, örhängen gjorda, några fler julkort, och massor med glögg uppdrucken. 

sen thaimat och därefter bar det av på Renhornens konsert för att fira deras 50årsjubileum. Det är ju rätt läckert. Sett dem flera ggr när jag var liten, men nu var det längesen. Malin som är vår husmassör på jobbet spelar trombon och hade sett till att vi blev bjudna och köpte biljetter i tid och allt sånt man ska göra för att det inte bara ska stanna vid ”jamen det vore ju trevligt!”

Det som slog mig var hur fantastiskt kul de verkar ha. Unga som gamla, denna kväll extra många gamla som var inlånade för att delta i jubileumsshowen. 60 personer, 13-14 sångerskor (inte ens konferenciern hade ordning på det) och de bara byttes av och i sann renhornen-anda var alla på scen mest hela tiden ändå och hängde vid cafébord, ropade skämt etc.

Grymma sångerskor och härliga solon, och en trumduell på schamponerade huvuden…. ja, ni hör. Det är inte som en vanlig storbandskonsert.

Och när extranumret drog igång och det var ”just a gigolo” som var min favoritlåt när jag var liten, och han som sjöng var så otroligt bra och den inlevelsen, glädjen och känslan. Han bara hoppade rakt upp och ner på scenen och DET, mina vänner, är när man gör nåt man gillar och har gillat hela livet, sånt går aldrig ur.

”Var är tvålen broder” – Povel Ramels gamal dänga, med renhornens svar på chip and dales.