Fårö camp 2020 – en träningshelg utöver det vanliga

Vilken helg som precis passerade, jag vet knappt var jag ska börja. Det har nu gått tre veckor sen den här helgen och jag nyper mig fortfarande i armen då och då och undrar fortfarande om det verkligen hände. Så många som skrivit liknande saker i inlägg, och det är väl ett tecken på att alla har haft kul. Kanske berodde det på det ovanliga året med extremt lite happenings, inga event eller lopp eller resor. En väldigt efterlängtad träningshelg var det iallafall och för egen del så nyper jag mig i armen att jag varken blev förkyld, var småskadad eller nånting annat. Den blev helt perfekt.

Jag får börja med att skicka ett stort tack till Sofie Lantto som tagit massor med fina bilder som vi får använda. Ni lär se vilka som hon tagit och vilka som är från min mobil. Hon har dessutom bloggat själv om camp Fårö.

Vi kanske tar det från början ändå, vad är det jag har varit på? Jo, en träningshelg på Gotland, närmare bestämt Fårö. Kallad Fårö camp 2020 av arrangörerna Johanna, Fredrik och Sofie. ”Skidåkaren byggs på sommaren” stod det i inbjudan som jag hittade på Johanna Ojalas instagram. Jag läste inte jättenoga först och trodde det var i Östersund, upptäckte att det var på Gotland och precis då hävdes reserestriktionerna mellan regionerna och jag bokade samma dag som tusentals andra visade det sig. De andra har främst varit där under högsäsong dock, som väl alla läst i tidningarna, och nu var det däremot hur lugnt som helst och särskilt där vi höll till.

Resan

Flyget blev inställt, tåget fick jag boka om två gånger, båten en gång men allt löste sig. Jag reste nattåg i egen kupé, båtbuss och färja och därifrån minibussar. Hur smidiga byten som helst, nattågen kommer in precis där bussarna går. Allt var med och det var längesen jag reste så pass lätt ändå, även om yogamattan, cykelhjälmen, ett par löparskor och ett par pjäxor var med. Rullskidor, stavar och våtdräkt fick jag låna, så lyxigt. Vi skulle åka klassiskt och jag har bara skejt ändå och otroligt skönt att slippa åka nattåg hem med en blöt våtdräkt i väskan. Mycket mer än så visste jag inte före, programmet hade vi inte fått se i förväg och bara en liten hint om ”räkna med två pass per dag” så det var bara att gissa lite. Tur jag är ganska van både på träning och resor, ändå fick jag resfeber och packningsnoja men mest för att jag längtade så fruktansvärt mycket. Kanske bidrog även den aningen smala infon till att upplevelsen blev ännu bättre, inga förväntningar utan bara stor längtan och förhoppningsfull.

Visby

Jag har aldrig varit på Gotland och ville gärna hinna se litegrann, åtmistone av själva Visby nu när jag skulle dit. Jag hade tankar innan på att stanna några dagar längre men med facit i hand hade det nog blivit lite väl mycket packning. Istället, eftersom resan tajmade så bra, tog jag en tidig morgonfärja och anlände redan vid lunch och fick på så sätt några timmar på egen hand i Visby innan alla andra kom. Jag tror det får bli ett helt eget inlägg nångång, men det var riktigt kul att få se ringmuren och jag hade tur med vädret också. Gick och strosade bland alla pyttesmå gamla fina hus med gott om tid när jag blev uppringd att alla andra redan var i hamnen. Så det var bara att gå dit och säga hej och sätta sig i en minibuss som började rulla mot Fårö.

Fårö och Sudersand resort

Fårö behöver kanske likt Visby ingen närmare presentation, en ö norr om Gotland som är så nära att det är en vanlig bilfärja som åker fram och tillbaka hela tiden, en såndär som är gratis och räknas som väg. Vi passerade åkrar med lustiga små hus med halmtak, jag hoppas de var till får men fick aldrig nån förklaring, och stenmurar mycket prydligare än på Öland men av samma anledning, gjorda av stenar från åkrarna för att kunna bruka den och för att separera åkermark.

Sudersand resort var supermysigt och det var lågsäsong så det kändes som vi hade hela stället för oss själva. Utomlandskänsla med vitkalkade hus och stenlagda uteplatser och bara några hundra meter ner till havet. Vi gick ner samma kväll, och sen nästan alla mornar och kvällar därefter plus några dopp direkt efter träningspass.

Upplägget

Upplägget för hela helgen var som sagt ”skidåkaren byggs på sommaren” så temat var längdskidor. Vi fick programmet för helgen när vi kom till stugorna och direkt vi kom första kvällen och hade fått våra stugnycklar och lämnat väskorna hade vi en genomgång av helgen och en första föreläsning om skidteknik följt av ett kort rörlighets- och styrkepass för skidåkarmusklerna innan det var dags för middag.

Dagarna innehöll sen ett morgonpass före frukost, ett förmiddagspass och ett eftermiddagspass som grundkoncept, det justerades lite efter väder och vilka pass det var och transporter och på söndagen hemresa. Så jag räknade till totalt åtta pass fördelat på fyra dagar, med bra blandning. Perfekt upplägg för mitt tycke och även för mig fysiskt, det blev inte ett dugg ensidigt och mycket teknik och skidfokus men även några ganska grisiga pass. Eller snarare ett utflyktspass jag råkade göra lite grisigt och ett äkta grispass.

Tränarna för helgen – Johanna Ojala och Fredrik Åström.

Två av tre tränare och arrangörer för helgen fångade på ganska kass bild, den tredje som inte syns i bild är Sofie Lantto som tagit de fantastiska bilderna som synts i sociala medier efteråt. Under lägret lade jag bara ut mina egna men Sofie är den bjussigaste fotograf jag nånsin träffat på och hon skickade ett gäng bilder från helgen för oss alla att använda så de bilder här i inlägget där ni tänker ”åh jädrar, det är ett bra foto”, eller att jag själv är med på det och det inte är en tafflig selfie – ja då är det Sofie som är fotograf.

Öppet vatten-simning i blå lagunen

Fredag eftermiddag bjöd på sol och simning i blå lagunen. Vi åkte och köpte på oss lite goa bullar från Sylvis döttrar, ett konditori på vägen, och så var det utdelning av våtdräkter att låna. Vi fick låna från märket Orca, jag har en i det märket också så även om jag är jättenöjd med den så var det skönt att slippa resa med en blöt våtdräkt hem på natttåget (visste inte varken exakt program eller torkmöjligheter innan). Kul att få testa också, även om jag är för rudis för att riktigt förstå och känna skillnaderna, jag är glad för all flythjälp jag kan få bara.

Vi delade in oss i två grupper: ”gillar inte att doppa huvudet” och ”jag kan nog simma till bryggan (typ 100 m ut) och tillbaka”. Jag gick för gruppen som kunde simma till bryggan, även om det inte var helt sant. Men doppa huvudet älskar jag ju och jag har klarat 50 meter inomhus och jag har frisimmat en kilometer utomhus två gånger, med bara korta bröstsimspauser som jag trots gps-klocka inte riktigt vet hur långt det blivit. Några var förstås superduktiga och hade kunna simma runt hela blå lagunen men de flesta i vår grupp var väldigt lika mig. Vi hade Sofie som instruktör och vi körde massvis med olika övningar, korta och enkla och fokusera på en sak i taget. Det var lyssna på fiskar, krama diskdrasa och krokodilögon bland annat. Krokodilögonen var en siktövning efter att jag simmat snedare än Hanna Marklund i mästarnas mästare.

Supernyttigt och kul och när vi var klara var det hopp och lek och då gjorde jag precis det, gick och hoppade från en klippa och sen simmade jag runt bryggan och tillbaka utan att ta en enda paus! Så stolt och nöjd, det var ett stort kliv för mig i min simning faktiskt, att hitta lugnet och rytmen och bara puttra på.

Ville ta en fin bild och kände mig inte bekväm i hur jag skulle stå i våtdräkt… så jag fick lära mig ”rätta till glasögonen-posen” av de mer erfarna simmarna
Så mysigt kunna gå till havet morgon, middag, kväll.

Rullskidteknik och raukstauk

Skidåkning var huvudfokus och det låg som tema över alla pass, men det var också flera rullskidpass och mycket fokus på teknik. Både föreläsning, teknikträning, teknikbana, övningar och så små tips längs vägen. De var guld värt och båda coacherna var duktiga på att förklara och visa. Det ska ju inte bli för mycket tips heller, men en riktigt bra tränare ser vilket tips som det är dags för och kan cuea det till just den personen också.

cue = instruktion inom träning, det en tränare/instruktör vill att den andre ska göra. Det kan man jobba hur mkt som helst med, hur, när och vad  som sägs.

Lördag förmiddag åkte vi långpass och jag som åkte klassiska rullskidor för första gången dan innan kände mig inte direkt stabil så jag tog ett par med lite trögare hjul så jag skulle kunna försöka ta i med bålen och så som vi tränat på, utan att det skulle gå för fort. Drygt två timmar senare, genomblöt av regn, sist av alla och med ett humör ganska långt nere nära Kina och en rygg tröttare än ringaren i Notre Dame så kunde jag konstatera att det blev precis så. Jag tog i och tog i men det gick inte fort. Det var ändå en fin tur och det är ju kul att ha gjort ett sånt pass, även om jag faktiskt missade lite av utsikten. Tur att några fotade och tur att eftermiddagens intervallpass blev flyttat, det var nog delvis min förtjänst för alla var trötta men tröttast var nog faktiskt jag.

Raukstauk = att staka längs en raka med raukar. Myntat av deltagare Fåröcamp2020.

Utrustning

Utrustning fick vi låna, både rullskidor och stavar och våtdräkter. Det ena från team sportia i Gävle (jag tror allt var därifrån) och det andra från en återförsäljare av Orca. Det var inte dumt, särskilt med tanke på resandet också, och det är kul få prova på lite olika innan man eventuellt ska köpa, eller även om man har egna.

Utrustning fick vi låna, snacka om lyxigt! Även om det blev lite huggsexa om vissa längder på stavarna.

Yoga, rörlighet och bålstyrka

Det var också flera pass rörlighet och styrka i lite olika format. Första kvällen ute på terassen som välbehövlig rörelse efter resan och lagom kom igång. Bålstyrka efter strandlöpning på fredagmorgon och yoga bland sanddynerna på lördagmorgon.

Sofie Lantto, yoga på stranden.
Fredrik visar bålövning i utegym, typ såhär mycket ska man alltså luta fram när man stakar.

Strandhäng, bullar och ambulansåkning

Jag åkte ner själv och vi blev indelade i hus om tre personer, några som kom i par fick en stuga själva. Många kände nån men jag tror ingen kände fler än en eller möjligen två sen innan och rätt många var som jag helt solo och såna grupper brukar alltid bli bra. Vi roterade och blandade automatiskt vid alla måltider. Ja, alla coronatankar var faktiskt ganska långt borta, det var bara att betrakta oss alla som ett sällskap vilket vi ju var. Ingen åker ju på träningshelg om man är förkyld heller så riskerna var rätt små, flera hade antikroppar bevisat dessutom. Det var helt underbart att kunna gå ner till stranden närsomhelst och jag hade tur och bodde med två triatlether varav en fastnade på många coola bilder p.g.a. var väldigt cool, en såndär som gillar alla sporter jag gillar men gör allting mycket mer och längre, fast hon också är trevlig och har ett vanligt liv med familj och jobb. Det är också hon som tagit de bilder på mig som inte Sofie tagit.

Mellan passen åkte vi minibuss och det är svårt återberätta hur kul vi hade, och förvåningen och lättnaden när vi upptäckte att hon vi åkte med var ambulansförare och hade minst sagt koll på vad hon gjorde. Förutom vägbeskrivningen. Vi var långt in i skogen när vi var på väg och skulle köpa bulle, men fram kom vi och Sylvis döttrar hade kanelbullar, kardemummabullar och alla möjliga sorter, även mjölkfria. Vi köpte med oss och vi återvände. Och den eftermiddagen då det ösregnade och kropparna behövde vila hade vi en skön eftermiddag med lite fri tid att vila maten på och sen en sightseeingrunda till en strand med en fyr. Det var rätt regnigt men ändå, en kul utflykt och det är ändå skönt att komma ut och inte bli liggandes på sängen inomhus och äta chips hela eftermiddagen.

Vad jag njöt av den här vyn, att traska ner till havet!

Intervaller i sand

Sista passet blev det köttigaste, och det var inte tänkt så från början men det blev superbra. Jag hade precis knäckt balanskoden till digonal på rullskidor på morgonen och det var sista dagen, inget att spara på. Så vi joggade över vägen till naturreservatet Ulla Hau och rev av ett riktigt roligt men grisigt pass. Ulla Hau består av flyktsand som rört sig runt på något sätt, geologiintresserade får googla, och det var häftiga backar av sandstrands-sand.

Så många härliga bilder och minnen men den roligaste bildserien är ändå de sista sekunderna på sista intervallen, jag tog backen en gång till för jag visste att det snart skulle vara över:

Det var en perfekt avslutning på en perfekt helg, sen färja och nattåg hem och jag har levt på den helgen sen dess. Det var verkligen den boost jag behövde med både träning, resa, socialt, bada, sol och god färdiglagad mat. Lyx för mig!

Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s