En tur i Abiskofjällen

Jag är hemma igen efter en knapp vecka i Abisko. Fem dagars undervisning varav fyra på ute på fjället. Det är alltid svårt att summera en vandring och det intressanta är kanske inte var exakt vi gått och hur många höjdmetrar, även om sånt är kul också och det är precis sånt vi övat på. Jag har haft gps-klockan men som sagt så har vi gjort massa övningar så den blir ingen snajsig runda grafiskt precis, och mobilen har jag haft avstängd mest hela tiden. Det har varit för kallt för att fota ändå och det var så skönt att bara stänga av helt och lägga den i en vattentät påse mitt i säcken. Men lite bilder har jag!

Första dagen när vi kom med tåget var det höst och lite puder på topparna, vi sov på vandrarhemmet och måndagen var bara föreläsningar. Det var rejäl blåst och snöade så det var lite pirrigt hur vädret skulle bli, men vi fick så himla tur med det så det hade inte kunnat bli bättre. Det är ju ändå en kurs och ett bra tillfälle att ha det lite motigt, men såklart är det mer gött att få vara torr och varm. Hellre några minusgrader än just över nollan, så håller det sig torrare. Och man får se snö!

Kvällspromenad söndag

I det här huset bodde jag förra gången jag var i Abisko, vandrarhemmet vi bodde på nu låg alldeles intill. 

På tisdag hade vi först föreläsning om navigation med karta och kompass och sen begav vi oss av ut. Vi gick från Abisko turiststation och gick sydväst in mot Kårsavagge, längs med abiskos kanjon, abiskojåkka precis innan byn.

Min nya kompass som jag nervöst köpt för att ha rätt sort gick i tusen beståndsdelar första gången jag tog fram den tyvärr, så jag fick låna en av en av våra lärare tack och lov. Helt nytt det här med syftningskompass, att använda en spegel med streck i för att kunna se mer precist vart siktet är. Jag är inte ens van att använda vanlig kompass så jag både gruvade och längtade till att få lära mig mer. Kartor älskar jag och orientera är kul och jag har ju nördat in mig rejält på det i sommar också runt Ammarnäs, dock utan kompass.

Vandringen första dagen gick från höst till mer senhöst med vinterföraning.

Vi slog läger en bit in i Kårsavagge, vid hängbron precis utanför gränsen till nationalparken. Utanför får man tälta men inte i nationalparken. Det är olika regler för olika nationalparker och naturreservat (även om de påminner mycket sinsemellan inom respektive kategori) så man måste kolla sånt med antingen länsstyrelsen eller någon turistbyrå/destinationsbolag innan man ger sig ut. Jag delade tält med en annan tjej på kursen och det blir fjärde natten tror jag i mitt fortfarande ganska nya tält, två år har jag haft det men det har inte blivit så många tältnätter. Det är ett fyrasäsongerstält, alltså det passar året om, och jag kostade på det i vikt och pengar för jag vill verkligen kunna tälta på vintern också. Och årstiderna i tältbeskrivningarna är lite sisådär beroende på var tältningen ska ske, de anger nån slags internationell standard. Höst i svenska fjällen är ganska kallt, och sovsäck är likadant, jag skulle påstå att det knappt är värt att ha en sommarsäck där för riktigt så varmt är det sällan, då kan man ju bara öppna den. Min sovsäck är för tre säsonger (vår-sommar-höst) så det var nervöst om den skulle vara tillräckligt varm för några minusgrader, den har komfortgräns -3,5 för kvinnor (några grader högre än för män, som i regel är lite mindre frusna av sig och guess what, standarderna anges för män… )
Men allt gick fint, med en varmvattenflaska i säcken och sovlakan som komplettering så gick det fint! Vi hade för dålig vädring öppet så vi fick lite kondens däremot, det lärde vi oss till kommande dagar. Det är en vanlig miss och jag vet om den, men det känns såå konstigt att börja öppna och vädra när det är kallt. Det logiska är att man vill gojsa in sig ordentligt men det får man sota för när sovsäcken är blöt på utsidan längst ner där fotänden legat mot tältduken och vantar och mössor som hänger på tork i linan under tälttaket är blötare än innan man gick och la sig.

Dag två hade jag mobilen helt avstängd men kanske får jag några bilder av nån kursare så småningom. Vi gick obanat hela dagen och det hade snöat ännu mer så det var rejält pulsande bitvis. Jag hade lämnat snölåsen hemma, det gör jag nog aldrig om. Det beror lite på att jag inte riktigt gillar modellen jag har så jag snålade in, men de är bra oavsett mot lera och ris för att skydda byxorna, mina byxor har inte ens dragsko längst ner så ja, det var dumt. Största missen var dock att jag hade för få och kalla vantar med mig, tur igen att jag fick låna. Den missen kommer jag nog aldrig göra om, jag är dessutom kall om fingrarna av mig och just nu har jag fortfarande problem med ena handen sen jag cyklade mountainbike så den protesterade rejält. Den kvällen tältade vi vid Abiskojaurestugorna, det är STF-stugor inom nationalparken men precis vid stugorna är det okej att tälta. Större än stugorna i Vindelfjällen jag är van vid och vi fick information och undervisning i hur stugorna funkar. Vi köpte även in oss på bastun, snacka om nice efter två dagars vandring i kyla och snöblandat regn. Vi fick torka kläder i torkrummen, det var ingen överlevnadskurs vi var på utan vi såg till att få det så bra som möjligt för att kunna lära oss mer istället, jag gillar den inställningen. Det finns alldeles för många som tycker si och så om att det ska vara ”äkta” och aldrig gå in i någon stuga och istället har surblöta kläder i tältet. För vems skull undrar jag? Jag älskar STFs stugor och den service man kan få, det kostar inte ens något om man är medlem om man bara vill nyttja den över dagen för att till exempel värma vatten till lunch, diska upp matgrejerna eller torka kläder. Priser och info finns här om någon är nyfiken.

Dag tre var ännu mer orientering och övning på att stega och ta tid, allt för att bedöma och turplanera och kunna navigera säkert, även om vädret blir dåligt. Vi tog oss längs med sydöstra kanten av Abiskojaure så sakta men säkert tillbaka mot byn. Vid Nissonjohka svängde vi ut ur nationalparken igen och slog tältläger. Torrt i luften och underbar kväll. Kvällsövning att navigera bara med steg och kompass i mörkret, jag var supernervig för jag trodde inte vi skulle få ha kompass eller pannlampa men det var precis det vi skulle. Då blev det riktigt kul och det gick förvånansvärt bra att ta mig runt i en fyrkant om 200 m per sida och hitta tillbaka till elden vid lägret som vi utgick ifrån.

Jag sov bara bättre och bättre och vi fick ordning på kondensen också. Behövde inte ut och kissa en enda natt, det är guld värt. När vi kokade varmvatten på kvällarna till varmvattenflaskorna i sovsäckarna så fyllde vi även termosarna, så på morgonen behövde vi inte ens dra upp dragkedjan utan gjorde bara gröt och kaffe i tältet. Det går hur bra som helst att inte koka upp gröten, bara häll varmvattnet över havregrynen och rör om och vänta nån minut. Det blir fler näringsämnen kvar i havregrynen dessutom har jag fått höra.

Sista dagen var det extra bra att starta torr och varm för det var dags för dagen D. Vadning. Kallt som fasen såklart i vattnet och jag tycker det är ganska läskigt, jag vet vilka krafter som finns i fjällbäckar och åar. Samtidigt gillar jag utmaningar, speciellt mentala sådana. Vi gick igenom förutsättningar gick två och två och en hade stav, det var stadigare att gå två och skönt att ha någon att prata med. Mitt i johken så började min hjärna säga att nu skiter vi i det här, jag ångrar mig, jag vill inte vara med. Men det går ju inte att göra nånting åt det utan det är bara att lugnt fortsätta och det är precis sånna utmaningar jag gillar. Det gick bra över till andra sidan, sen sprang vi barfota genom skogen till ett annat ställe för att prova lite annorlunda vad tillbaka. Härligt springa lite stig utan packning! På väg tillbaka på andra sidan var fötterna som isbitar och det var supermärklig känsla att springa tillbaka över strandkanten. Sist av allt blev vi inknutna av en guide och fick prova gå ut där det var rejält strömt och det var som väntat obehagligt. Usch vad strömmen är stark och vad svårt det är att stå stadigt bland hala stenar med iskalla fötter. Men värmen som kickar igång sen! Lunch efter vadningen och sen promenad längs leden tillbaka mot Abisko och vips var dessa fyra dagar slut. Det var fint att få gå i egen takt mot slutet och bara samla ihop tankar och förbereda för civilisationen igen. Så totalt bortkopplad från allt annat och plötsligt var vi på nattåget ner mot Umeå igen. Tack för den här gången Abisko, vi ses fler gånger framöver!

Kanjonen från andra hållet, Abisko strax bakom kröken.

Ett väldigt gulligt kafé i Abisko

5 reaktioner till “En tur i Abiskofjällen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s