Om en kalasfin midsommarafton

Jag är i stugan i Ammarnäs och har haft den mest idylliska midsommaraftonen. När jag firade midsommar här för två år sedan snöade det och var allmänt ruggigt även om det också var en riktigt mysig helg med liknande innehåll som denna. I år var det strålande sol och flotten var pyntad med björkris för en tur till kvarnen.

Vi kastade loss och åt sillunch mitt ute på sjön. Det enda som fattades var en midsommarvisa, så vi drog igång spotify också. Vi parkerade vid viken som jag aldrig lär mig vad den heter, blandar ihop dem som ligger på rad, men den som skoterleden går upp från på vintern. Vi gick just skoterleden upp till kvarn och där vankades det kokkaffe, fiolspel och allmänt avslappnat sällskap i form av folk från byn. Efteråt var det jättelänge kvar på dagen och fortfarande strålande sol så jag snörde på mig grusvägsskorna och rev av extra långa och trots det extra snabba intervaller! Kalasnöjd med mig själv gick jag ner till bastu och i väntan på värmen yogade jag över en timme ute på bryggan framför. Sen kom kusin ner och det blev ett uppfriskande dopp i ån innan vi bytte om till klänning för att fira midsommarkväll. Vi åkte till Talludden, och kvällen var magisk. Vi skålade för min moster och morbror som varit gifta i 50 år och de hade dukat så fint. 

Gissa vems mjölkfria tårtbit som är gjord med så mycket kärlek och strunt-i-att-den-andra-ser-tokig-ut? 

Och som det inte vore nog så höll solen i sig hela kvällen och vid midnatt åkte vi upp på Biergenas för att titta på midnattssolen. Den är bakom fjällkanten några minuter men that’s it, resten är det ljust. Inte riktigt dagsljust precis kring midnatt utan ett magiskt sken. Kommer leva på det hur länge som helst.